Välj en sida

KONVENT

Mellan Storhertigdömet Luxemburg och Förbundsrepubliken Brasilien för undvikande av undvikande av dubbelbeskattning med avseende på skatter på inkomst och kapital.

Storhertigdömet Luxemburg och Förbundsrepubliken Brasilien, som önskar ingå ett avtal för undvikande av dubbelbeskattning med avseende på skatter på inkomst och kapital,

har kommit överens om följande bestämmelser:

Artikel 1

Personer som omfattas

  1. Denna konvention skall tillämpas på personer som är bosatta i en avtalsslutande stat eller i var och en av de två staterna.
  1. Det är underförstått att konventionen inte skall tillämpas på inkomst eller kapital i holdings bosatta i Luxemburg som åtnjuter särskilda skatteförmåner enligt gällande lagstiftning i Luxemburg eller enligt den gällande luxemburgsk lag eller annan liknande lag som kan träda i kraft i Luxemburg efter undertecknandet av konventionen, inte heller till inkomster som en person med hemvist i Brasilien har från sådana företag, eller till sådana invånares innehav i sådana företag.

Artikel 2

Skatter täckta

  1. De nuvarande skatterna på vilka konventionen ska tillämpas är:

a) när det gäller Storhertigdömet Luxemburg:

– Personlig inkomstskatt.

– skatt på samhällenas inkomster;

– Särskild skatt på avgifter;

– skatt på förmögenhet.

– kommunal handelsskatt efter vinst och kapital av exploatering;

– Skatt på totala löner;

– skatt på fastigheten;

(nedan kallad “Luxemburgskatt”);

b) när det gäller Förbundsrepubliken Brasilien:

– federal skatt på inkomst och vinst av något slag exklusive l ́skatt på

– Överskjutande överföringar och aktiviteter av mindre betydelse.

(hädanefter kallad “brasiliansk skatt”).

  1. Överenskommelsen skall även tillämpas på framtida skatter av identisk eller liknande karaktär som läggs till eller tillkommer de nuvarande skatterna eller som skulle ersätta dem.

Artikel 3

Allmänna definitioner

  1. För denna konventions syften om inte sammanhanget kräver annat:

(a) termen “Brasilien” betyder Förbundsrepubliken Brasilien;

b) uttrycket “Luxembourg” betyder Storhertigdömet Luxemburg.

(c) uttrycken “en avtalsslutande stat” och “annan avtalsslutande stat” avser, beroende på sammanhanget, Luxemburg eller Brasilien;

d) Termen “person” omfattar individer, företag och alla andra grupper av personer;

(e) termen “bolag” avser varje juridisk person eller någon enhet som anses vara ett bolag i skattehänseende. och

(f) uttrycken “företag i en avtalsslutande stat” och “företag i den “andra avtalsslutande staten” betyder, respektive ett företag som drivs av person med hemvist i en avtalsslutande stat och ett företag som drivs av person med hemvist i den andra avtalsslutande staten;

g) uttrycket “medborgare” betyder:

I) alla fysiska personer som har medborgarskap i en avtalsslutande stat;

II) alla juridiska personer, partnerskap och sammanslutningar som bildats i enlighet med gällande lagar i en avtalsslutande stat;

III) alla juridiska personer, partnerskap och sammanslutningar som bildats i enlighet med gällande lagar i en avtalsslutande stat.

h) uttrycket “internationell trafik” avser all transport med ett fartyg eller luftfartyg som drivs av ett företag vars verkliga ledning ligger i en avtalsslutande stat, utom när fartyget eller luftfartyget används endast mellan punkter i den andra avtalsslutande staten; Uttryck “behörig myndighet” betyder:

I) i Brasilien:

Finansministern, sekreteraren för den federala skattemyndigheten eller deras egenutbildade representanter;

II) i Luxemburg:

Finansministern eller dennes vederbörligen befullmäktigade ombud.

  1. Vid tillämpningen av konventionen av en avtalsslutande stat ska varje begrepp som inte definieras på annat sätt ha den innebörd som ges av lagen i den staten som reglerar de skatter som är föremål för den definierade konventionen ska ha den betydelse som den har. enligt lagen i den staten som avser skatter som är föremål för konventionen om inte uttrycket “skatt” definieras i konventionen.

Artikel 4

Skatterättsligt hemvist

  1. Vid tillämpningen av denna konvention avser uttrycket “bosatt i en avtalsslutande stat” varje person som enligt lagstiftningen i denna stat är skattskyldig i denna stat på grund av sin hemvist, hemvist, ledningsplats eller något annat kriterium. av liknande karaktär.
  1. Om, enligt bestämmelsen i punkt 1, en fysisk person anses ha hemvist i var och en av de avtalsslutande staterna, ska ärendet avgöras enligt följande regler:

(a) En sådan person ska anses ha hemvist i den avtalsslutande stat där han har sin hemvist. Om hon har ett permanent hem i var och en av de avtalsslutande staterna, ska hon anses vara bosatt i den avtalsslutande stat med vilken hennes personliga och ekonomiska band är närmast (centrum för vitala intressen);

(b) Om det inte kan fastställas i vilken fördragsslutande stat, i vilken en sådan person har centrum för sina vitala intressen, eller om den fördragsslutande staten inte är minerad, eller om han inte har ett permanent hem i någon av de avtalsslutande staterna, ska han vara anses ha hemvist i den avtalsslutande stat där han har sin vanliga vistelse;

(c) Om en sådan person vanligtvis är närvarande i var och en av de avtalsslutande staterna eller inte är normalt närvarande i någon av dem, ska han anses ha hemvist i den avtalsslutande stat i vilken han har medborgarskap;

(d) Om en sådan person har medborgarskap i var och en av de avtalsslutande staterna eller om han inte har medborgarskap i någon av dem, ska de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna avgöra frågan i samförstånd.

  1. Om, enligt bestämmelsen i punkt 1, en annan person än en fysisk person anses ha hemvist i var och en av de avtalsslutande staterna, ska han anses ha hemvist i den avtalsslutande stat där hans verkliga ledning är belägen.

Artikel 5

Permanent etablering

  1. Vid tillämpningen av denna konvention betyder uttrycket “fast driftställe” en

fast driftställe där företaget bedriver hela eller delar av sin verksamhet.

  1. Uttrycket “fast driftställe” ska särskilt omfatta:

a) En plats för ledningen.

b) ett filialkontor.

c) ett kontor.

d) En fabrik.

e) En verkstad.

f) en gruva, ett stenbrott eller andra platser för utvinning av naturresurser.

g) En bygg- eller monteringsplats som varar mer än sex månader.

  1. Det ska inte anses att det finns ett fast driftställe om:

a) användning görs av “anläggningar enbart i syfte att lagra, “utställa eller leverera varor eller varor som tillhör “nationaliteten”. dises som tillhör ́företaget;

b) varor som tillhör företaget lagras endast för lagring, exponering eller leverans;

c) varor som tillhör företaget lagras endast i syfte att bearbetas av ett annat företag.

d) en fast affärsanläggning används uteslutande i syfte att ”köpa varor eller samla in information för företaget”.

e) en fast affärsanläggning används, för företaget, enbart i reklamsyfte, tillhandahållande av information, vetenskaplig forskning eller liknande verksamhet som har en förberedande eller hjälpande karaktär.

  1. En person som agerar i en avtalsslutande stat på uppdrag av ett företag i den andra avtalsslutande staten förutom ett ombud som har den självständiga ställning som avses i punkt 5 ska anses vara ett fast driftställe” i den förstnämnda staten om den har i den Statliga befogenheter som han vanligtvis utövar där och gör det möjligt för honom att sluta avtal i företagets namn, såvida inte den personens verksamhet är begränsad till köp av varor för företaget. Ett försäkringsföretag i en avtalsslutande stat ska dock anses ha en sementera i den andra avtalsslutande staten från det ögonblick då denne genom förmedling av en företrädare som inte faller inom den kategori av personer som avses i punkt 5 nedan erhåller premier inom den sistnämnda statens territorium eller försäkrar risker belägna inom detta territorium.
  1. Ett företag i en avtalsslutande stat ska inte anses ha ett fast driftställe i den andra avtalsslutande staten bara för att det bedriver verksamhet där genom entremise av en mäklare, kontorist eller någon annan mellanhand med oberoende ställning, förutsatt att sådan personer agerar i sin ordinarie verksamhet.
  2. Det faktum att ett bolag som har hemvist i en avtalsslutande stat kontrollerar eller kontrolleras av ett bolag som är hemmahörande i den andra avtalsslutande staten eller som bedriver verksamhet i den staten (oavsett om det sker genom ett fast driftställe eller inte) ska inte i sig vara tillräckligt för att göra något av sådana företag till ett permanent driftställe för det andra.
  3. Ett företag i en avtalsslutande stat ska anses ha ett fast driftställe i den andra avtalsslutande staten när det där bedriver verksamhet med att tillhandahålla artister och idrottsmän som nämns i artikel 17 i denna konvention.

Artikel 6

Fastighetsinkomst

  1. Inkomst av fast egendom, inbegripet inkomst av jord- eller skogsbruk, får beskattas i den avtalsslutande stat där sådan egendom är belägen.
  1. a) Termen “fast egendom” ska definieras i enlighet med lagen i den avtalsslutande stat där egendomen i fråga är belägen.

(b) Detta uttryck omfattar i alla fall tillbehör, döda eller boskap på jordbruks- och skogsbruksföretag, rättigheter till vilka privaträttsliga bestämmelser om markägande, nyttjanderätt av fastigheter och rättigheter till rörliga eller fasta royalties variabel eller fast för ‘exploatering eller eftergift av’ exploatering av mineralfyndigheter, källor och andra naturresurser; fartyg, båtar och luftfartyg betraktas inte som fast egendom.

  1. Bestämmelserna i punkt 1 ska tillämpas på inkomst som härrör från direkt exploatering, uthyrning eller leasing och från varje annan form av exploatering av fast egendom.
  1. Bestämmelserna i punkterna 1 och 3 ska tillämpas även på inkomst som härrör från fastigheter i näringsverksamhet samt på inkomst av fastighet som används för att utöva fritt yrke.

Artikel 7

Företagens vinster

  1. Vinster av ett företag i en avtalsslutande stat ska beskattas endast i denna stat, såvida inte företaget bedriver verksamhet i den andra avtalsslutande staten genom ett där beläget fast driftställe cement som är beläget där. Om företaget bedriver verksamhet på sådant sätt, skall företagets vinster beskattas i den andra staten men endast i den mån de är hänförliga till nämnda fasta driftställe.
  2. Med förbehåll för bestämmelserna i punkt 3, där ett företag i en avtalsslutande stat bedriver verksamhet i den andra avtalsslutande staten genom ett fast driftställe som är beläget där, skall det i varje avtalsslutande stat tillskrivas det fasta driftstället den vinst som det skulle ha gjort om det hade utgjort ett särskilt och separat företag som bedrivs i samma eller liknande verksamhet under samma eller liknande villkor och som helt självständigt handlar med det företag som det är ett fast driftställe företag för vilket det utgör ett fast driftställe.

(3) Vid beräkning av vinsten för ett fast driftställe medges avdrag för kostnader som uppkommit för det fasta driftstället, inklusive kostnader för ledning och allmänna administrativa kostnader.

  1. Ingen vinst ska tillräknas ett fast driftställe på grund av att sådant fast driftställe har enbart- Ingen vinst ska hänföras till ett fast driftställe på grund av att det fasta driftstället endast har köpt varor till företaget.
  2. Om vinst inkluderar inkomstposter som behandlas separat i andra ́ artiklar i denna konvention, ska bestämmelserna i dessa artiklar inte påverkas av bestämmelserna i denna artikel.

Artikel 8

Sjö- och flygnavigering

  1. Vinster som härrör från drift, i internationell trafik, av fartyg eller flygplan ska beskattas endast i den avtalsslutande stat där den faktiska ledningen för företaget är belägen.
  1. Om platsen för den effektiva ledningen av ett sjöfartsföretag är ombord på ett fartyg, Detta säte ska anses vara beläget i den avtalsslutande stat där fartygets anslutningshamn är belägen eller, i avsaknad av en anslutningshamn, i den avtalsslutande stat där fartygets operatör är bosatt.
  1. Bestämmelserna i punkt 1 ska också tillämpas på vinst från deltagande i en pool, en gemensam verksamhet eller en internationell verksamhetsorganisation.

Artikel 9

Anslutna företag

Var:

(a) ett företag i en avtalsslutande stat deltar direkt eller indirekt i ledningen, kontrollen eller kapitalet i ett företag i den andra avtalsslutande staten, eller

(b) samma personer deltar direkt eller indirekt i förvaltningen, kontrollen eller kapital i ett företag i den ena avtalsslutande staten och ett företag i den andra avtalsslutande staten, och att de två företagen i det ena och det andra fallet i sina affärsmässiga eller finansiella förbindelser är bundna av överenskomna villkor den andra, de två företagen är bundna av accepterade eller ålagda villkor i sina kommersiella eller finansiella förbindelser, som skiljer sig från dem som skulle ingås mellan oberoende företag, den vinst som utan sådana villkor skulle ha erhållits av ett av företagens företag men som skulle kunna inte faktiskt har gjorts på grund av sådana förhållanden, kan ingå i vinsten av det företaget och beskattas i enlighet därmed.

Artikel 10

Utdelningar

  1. Utdelning som betalas av ett bolag som har hemvist i en avtalsslutande stat till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten får beskattas i denna andra stat.
  1. Sådan utdelning får dock beskattas i den avtalsslutande stat där det utdelningsgivande bolaget har hemvist, och enligt lagstiftningen i den staten, men den skatt som påförs på detta sätt får inte överstiga:

(a) 15 procent av utdelningarnas bruttobelopp om mottagaren av utdelningarna är ett företag som direkt disponerar minst 10 procent av kapitalet i det företag som betalar utdelningen;

(b) 25 procent av bruttobeloppet av utdelningarna, i alla andra fall. Denna paragraf påverkar inte beskattningen av bolaget för den vinst som används för att betala utdelning.

  1. Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 ska inte tillämpas om mottagaren av utdelningen, med hemvist i en avtalsslutande stat, i den andra avtalsslutande stat där det bolag som betalar utdelningen har hemvist, ett fast driftställe till vilket innehavet för vilket utdelningen betalas faktiskt är kopplat till utdelningarna. I sådant fall ska bestämmelserna i artikel 7 tillämpas.
  1. Uttrycket “utdelning” som används i denna artikel avser inkomst av aktier, teckningsrätter eller teckningsoptioner, gruvaktier, grundaraktier eller andra vinstandlar med undantag för fordringar, samt inkomst av andra aktier som jämställs med inkomsten av aktier av skattelagstiftningen i den ́stat där det utdelande bolaget är hemmahörande.
  2. Om ett företag med hemvist i Luxemburg har ett fast driftställe i Brasilien, kan sådan etablering bli föremål för källskatt i enlighet med brasiliansk lag.

Denna skatt får dock inte överstiga 15 procent av det fasta driftställets vinst, fastställd efter betalning av den bolagsskatt som hänför sig till nämnda vinst.

  1. Där ett företag som är hemmahörande i en avtalsslutande stat har vinst eller inkomst från den andra avtalsslutande staten, får den andra staten inte påföra någon skatt på utdelningar som betalas av bolaget till personer som inte är bosatta i den andra staten, och inte heller med avseende på skatten på outdelad vinst påföra den outdelade vinsten i den andra staten. företag, även om utbetald utdelning eller outdelad vinst helt eller delvis består av vinst eller inkomst som härrör från den andra staten.
  1. De begränsningar som föreskrivs i punkt 2 a och punkt 5 ska inte gälla för utbetald utdelning och intjänad vinst förrän utgången av det femte kalenderåret efter det år då konventionen träder i kraft.

Artikel 11

Intressera

  1. Ränta som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten får beskattas i denna andra stat.
  1. Sådan ränta får dock beskattas i den avtalsslutande stat från vilken den härrör och enligt lagstiftningen i den staten, men den skatt som påförs på detta sätt får inte överstiga 15 procent av räntans bruttobelopp.

 

  1. Utan hinder av bestämmelserna i punkterna 1 och 2:

(a) Räntor som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till regeringen i den andra avtalsslutande staten, till en politisk underavdelning därav eller till en byrå (inklusive finansinstitut) som helt ägs av den staten eller den politiska underavdelningen ska vara befriad från skatter i första avtalsslutande staten;

(b) Ränta som härrör från allmänna medel och obligationer som utfärdats av regeringen i en avtalsslutande stat ska beskattas endast i denna stat;

(c) skattesatsen får inte överstiga 10 procent med avseende på ränta på lån och lån och krediter som beviljats för minst 7 år av bankinstitut och relaterade till försäljning av utrustningsvaror eller till ́studien, ́installationen eller tillhandahållandet av industriell eller vetenskaplig utrustning samt offentliga arbeten.

  1. Med uttrycket “ränta” avses i denna paragraf inkomst av allmänna medel, allmänna låneförpliktelser, oavsett om de är säkrade genom inteckningar eller en vinstdelningsklausul, och fordringar av något slag på vinstdelningsklausulen, och fordringar av alla slag, samt alla andra inkomster jämställda med inkomsten av belopp som lånas ut genom skatten lagstiftningen i den stat där inkomsten härrör.
  1. Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 skall inte tillämpas om mottagaren av räntan, med hemvist i en avtalsslutande stat, i den andra avtalsslutande stat från vilken räntan härrör har ett fast driftställe till vilket han faktiskt är knuten. fast driftställe till vilket den skuldfordran som ger upphov till räntan faktiskt är knuten till. I detta fall ska bestämmelserna i paragraferna i artikel 7 tillämpas.

 

  1. De begränsningar som anges i punkterna 2 och 3 ska inte gälla räntor som härrör från en avtalsslutande stat och betalas till ett fast driftställe för ett företag i den andra avtalsslutande staten som är beläget i en tredje stat.
  1. Ränta ska anses härröra från en avtalsslutande stat när betalaren är denna stat själv, en politisk underavdelning, en lokal myndighet eller person med hemvist i denna stat. Om den som betalar räntan, oavsett om han har hemvist i en avtalsslutande stat eller inte, har en permanent avtalsslutande stat i en avtalsslutande stat, har emellertid i en avtalsslutande stat ett fast driftställe i samband med vilket lånet för vilket ränta betalas kontrakterades och som står för kostnaden för sådan ränta, ska sådan ränta anses härröra från den avtalsslutande stat där det fasta driftstället är beläget.

 

  1. Om till följd av särskilda förbindelser mellan gäldenären och borgenären eller som den ena och den andre upprätthåller med tredje person, överstiger det betalda räntebeloppet, med beaktande av den fordran för vilken de betalas, det som skulle ha överenskommits av gäldenären och borgenären i avsaknad av sådana förbindelser, skall bestämmelserna i denna artikel endast tillämpas på det senare beloppet. I ett sådant fall ska den överskjutande delen av betalningarna förbli skattepliktig i enlighet med lagstiftningen i varje avtalsslutande stat och med beaktande av övriga bestämmelser i detta avtal.

Artikel 12

Royalties

  1. Royalty som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten får beskattas i denna andra stat.
  1. Sådana royalties får dock beskattas i den avtalsslutande stat där de härrör, och i enlighet med lagstiftningen i den staten, men den skatt som påförs på detta sätt får inte överstiga:

(a) 25 procent av bruttobeloppet av royalties som härrör från användningen eller beviljandet av användningen av varumärken, spelfilmer och filmer eller band av TV- eller radiosändningar;

(b) 15 procent av bruttobeloppet av royalties, i alla andra fall.

 

  1. Termen “royalties” som används i detta avsnitt betyder ersättning av något slag som betalas för naturen betalas för användningen eller beviljandet av användningen av en upphovsrätt till ett litterärt, konstnärligt eller vetenskapligt verk, inklusive spelfilmer och filmer eller band för TV eller sändning, d ́a patent, d ́a trademark, d ́a design eller d ́a model , d ́a plan, d ́a formula eller d ́a secret process, liksom för ́användning eller beviljande av den ́använda ́an industriella, kommersiella eller vetenskapliga utrustning och för information som avser en erfarenhet som vunnits eller studier inom det industriella, kommersiella eller vetenskapliga fält.

 

  1. Royalty ska anses härröra från en avtalsslutande stat när gäldenären är denna stat själv, en politisk underavdelning, en lokal myndighet eller person med hemvist i den staten. Däremot, när den som betalar royalties, oavsett om han är bosatt i en avtalsslutande stat eller inte, har i en avtalsslutande stat, har ett fast driftställe i en avtalsslutande stat för vilket han har ådragit sig skyldigheten att betala royalties och att fast driftställe står för kostnaden för sådana royalties, skall sådana royalties anses härröra från vassen som härrörande från den avtalsslutande stat där det ”fasta driftstället är beläget.

 

  1. Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 ska inte tillämpas om mottagaren av royalties, med hemvist i en avtalsslutande stat, har i den andra avtalsslutande stat från vilken royaltyerna härrör ett fast driftställe till vilket den rätt eller egendom som ger upphov till royaltyerna faktiskt är knuten. I sådant fall ska bestämmelserna i artikel 7 tillämpas.

 

  1. Om, på grund av särskilda förbindelser mellan gäldenären och borgenären eller som den ena och den andre upprätthåller med tredje man, ska beloppet av erlagda royalties, med beaktande av den tjänst för vilken de betalas, vara för vilket de är betalas, överstiger vad som skulle ha kommit överens om mellan gäldenären och borgenären i avsaknad av sådana förbindelser, skall bestämmelserna i denna artikel endast tillämpas på det senare beloppet. I sådant fall ska den överskjutande delen av betalningarna förbli beskattningsbar i enlighet med lagstiftningen i varje avtalsslutande stat och med beaktande av övriga bestämmelser i detta avtal.

 

  1. Begränsningen av skatt enligt punkt 2 b ska inte tillämpas på royalties som betalas till en person med hemvist i en avtalsslutande stat som direkt eller indirekt disponerar över minst 50 procent av röstkapitalet i det bolag som betalar royalties tills utgången det femte kalenderåret efter det år då avtalet träder i kraft.

Artikel 13

Realisationsvinster

  1. Vinster från överlåtelse av fast egendom, enligt definitionen i punkt 2 i artikel 6, får beskattas i den avtalsslutande stat där sådan egendom är belägen.

 

  1. Vinster från överlåtelse av lös egendom som utgör en del av tillgångarna i ett stabilt driftställe som ett företag i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, eller av lös egendom som utgör en fast bas som en person med hemvist i en avtalsslutande stat har i annan avtalsslutande stat för utövande av ett yrke, inklusive sådana vinster från hela det fasta driftstället (enbart eller med hela företaget) eller från sådan fast bas, får beskattas i den andra staten. Vinster som härrör från överlåtelse av fartyg eller luftfartyg som används i internationell trafik och lös egendom som avsatts för driften av sådana fartyg eller luftfartyg ska dock beskattas endast i den avtalsslutande stat där den verkliga ledningen för företaget är belägen.

 

  1. Vinster från överlåtelse av annan egendom eller rättigheter än de som nämns i punkterna 1 och 2 får beskattas i båda avtalsslutande staterna.

Artikel 14

Oberoende personliga tjänster

  1. Inkomst som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar från ett fritt yrke eller från annan självständig verksamhet av liknande karaktär skall beskattas endast i denna stat, såvida inte kostnaden för sådan ersättning bärs av ett bolag med hemvist i den andra staten. eller av ett fast driftställe beläget där. I så fall får sådan inkomst beskattas i den andra staten.

 

  1. Uttrycket “professionella tjänster” omfattar särskilt självständig verksamhet av vetenskaplig, teknisk, litterär, konstnärlig, pedagogisk eller pedagogisk verksamhet, samt självständig verksamhet som bedrivs av läkare, advokater, ingenjörer och verksamhet som bedrivs av läkare, advokater, ingenjörer, arkitekter, tandläkare och läkare. revisorer.

Artikel 15

Beroende yrken

  1. Om inte annat följer av bestämmelserna i artiklarna 16, 18, 19, 20 och 21 ska löner, löner och andra liknande ersättningar som en person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär för anställning beskattas endast i denna stat om inte anställningen utövas. i den andra avtalsslutande staten. Om anställningen utövas där, får ersättning som erhålls för denna beskattas i den andra staten.

 

  1. Utan hinder av bestämmelserna i punkt 1 ska ersättning som en person med hemvist i en avtalsslutande stat beskattas endast i den förstnämnda staten om:

a) förmånstagaren vistas i den andra staten under en eller flera perioder som inte överstiger i

183 dagar totalt under det aktuella beskattningsåret;

 

(b) ersättningen betalas av en arbetsgivare eller på uppdrag av en arbetsgivare som inte är bosatt i den andra staten; och

 

c) ersättningen inte bärs av ett fast driftställe eller en fast bas som arbetsgivaren är i en annan stat.

 

  1. Utan hinder av de föregående bestämmelserna i denna artikel får ersättning för anställning ombord på ett fartyg eller luftfartyg i internationell trafik beskattas i den avtalsslutande stat där den verkliga ledningen för företaget är belägen.

Artikel 16

Styrelsearvoden

Styrelsearvode och annan liknande ersättning som en person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär i egenskap av ledamot av företagets styrelse ska betalas till honom i den avtalsslutande stat där företaget är beläget. ́ en avtalsslutande stat erhåller i sin egenskap av ledamot av styrelsen eller tillsynsrådet eller av ett liknande organ eller liknande organ i ett bolag, som har hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

Artikel 17

Konstnärer och idrottare

Utan hinder av bestämmelserna i artiklarna 14 och 15 får inkomst som erhålls av professionella underhållare, såsom teater-, film-, radio- eller tv-artister och musiker, samt idrottare från deras personliga verksamhet som sådan beskattas i den avtalsslutande stat där sådan verksamhet förs vidare.

Artikel 18

Pensioner

  1. Med förbehåll för bestämmelserna i punkterna 2 och 3 i artikel 19 ska pensioner och annan liknande ersättning, upp till ransoner, upp till ett årligt belopp av 3 000 US$, som härrör från en avtalsslutande stat och betalas till en person med hemvist i den andra avtalsslutande staten. vara beskattningsbar endast i den staten. Det belopp som överstiger 3 000 USD kan beskattas i den förstnämnda avtalsslutande staten.

 

  1. I denna artikel avser termen “pensioner och annan liknande ersättning”.

periodiska utbetalningar efter pensionering med hänsyn till tidigare anställning eller som ersättning för skador som uppkommit i samband med sådan tidigare anställning.

19 §

Offentliga kontor

  1. a) Ersättning, annan än pensioner, som betalas av en avtalsslutande stat eller en av dess politiska underavdelningar eller lokala myndigheter till en fysisk person för tjänster som utförts till denna stat eller underavdelning eller lokala myndighet, ska beskattas endast i denna stat.

(b) Sådan ersättning ska dock beskattas endast i den andra avtalsslutande staten om tjänsterna utförs i denna stat och om mottagaren av ersättningen är person med hemvist i denna stat som:

(I) är medborgare i den staten, eller

(II) inte har blivit bosatt i denna stat enbart i syfte att tillhandahålla tjänsterna.

(a) Pensioner som betalas av en avtalsslutande stat eller en politisk underavdelning eller lokal myndighet där, antingen direkt eller av fonder som upprättats av den, till den skattepliktiga inkomsten för en fysisk person med avseende på tjänster som utförts till denna stat eller till denna underavdelning eller kollektivitet , ska beskattas endast i den staten. Detsamma skall gälla pensioner och andra bidrag, vare sig de är periodiska eller inte, som utbetalas i enlighet med en avtalsslutande stats sociallagstiftning.

(b) Sådana pensioner skall dock beskattas endast i den andra avtalsslutande staten om mottagaren är bosatt i denna stat och om han är medborgare där.

  1. Bestämmelserna i artiklarna 15, 16 och 18 ska tillämpas på ersättning eller pensioner som betalas för tjänster som tillhandahålls i samband med en industriell eller kommersiell verksamhet som bedrivs av en av de avtalsslutande staterna eller en av dess politiska underavdelningar eller lokala myndigheter.

Artikel 20

Professorer

En person som är bosatt i en avtalsslutande stat vid början av sin vistelse i den andra avtalsslutande staten och som på inbjudan av regeringen i den andra avtalsslutande staten eller vid ett universitet eller annan officiellt erkänd utbildnings- eller forskningsinstitution i den staten annan stat, vistelse i den sistnämnda staten i första hand i syfte att undervisa eller ägna sig åt forskning, eller för något av dessa ändamål, ska vara befriad från beskattning i den senare staten under en period som inte överstiger två år från dagen för hans ankomst till nämnda stat på grund av ersättning som erhållits för sådan undervisnings- eller forskningsverksamhet.

Artikel 21

Studenter och praktikanter

  1. Belopp som en student eller praktikant som är eller tidigare var bosatt i en avtalsslutande stat och som vistas i den andra avtalsslutande staten endast i syfte att fullfölja sin utbildning eller träning, får för att täcka sitt underhåll, studie eller utbildningskostnader ska inte vara skattepliktiga i den andra staten, förutsatt att de härrör från källor utanför den andra staten. Detsamma gäller ersättning som en sådan student eller praktikant uppbär för anställning som utförs i den avtalsslutande stat där han bedriver sina studier eller utbildning, förutsatt att sådan ersättning är absolut nödvändig för hans underhåll.

 

  1. En student vid ett universitet eller en annan institution för högre eller teknisk utbildning i en avtalsslutande stat som ägnar sig åt förvärvsverksamhet i den andra avtalsslutande staten enbart för att erhålla praktisk utbildning i samband med hans studier, ska inte vara skattskyldig i den senare ange på grund av den ersättning som betalats i detta sammanhang, förutsatt att varaktigheten av sådan verksamhet inte överstiger två år.

Artikel 22

Inkomst som inte uttryckligen nämns

Inkomster för person med hemvist i en avtalsslutande stat som inte uttryckligen nämns i de föregående artiklarna i detta avtal får beskattas i båda staterna.

Artikel 23

Förmögenhet

  1. Kapital som utgörs av fast egendom, enligt definitionen i punkt 2 i art. 6, ska beskattas i den avtalsslutande stat där sådan egendom är belägen.

 

  1. Förmögenhet som utgörs av lös egendom som utgör en del av tillgångarna i ett fast driftställe eller av lös egendom som utgör en fast bas som används för att utöva näringsidkare ska beskattas i den avtalsslutande stat där det fasta driftstället eller den fasta basen är belägen.

 

  1. Fartyg och luftfartyg som används i internationell trafik och lös egendom som hör till dessa ska beskattas endast i den avtalsslutande stat där företagets verkliga ledning är belägen.

 

  1. Alla andra delar av kapitalet i en person med hemvist i en avtalsslutande stat ska beskattas endast i denna stat.

Artikel 24

Metoder för att eliminera dubbelbeskattning

  1. När det gäller Brasilien ska dubbelbeskattning undvikas på följande sätt:

(a) Om en person med hemvist i Brasilien erhåller inkomst som, i enlighet med bestämmelserna i detta avtal kan beskattas i Luxemburg, ska Brasilien dra av från den skatt som det tar ut på inkomsten för sådan invånare, ett belopp som motsvarar skatten den inkomst utbetald i Luxemburg;

b) Det avdragna beloppet får dock inte överstiga den del av inkomstskatten, beräknad före avdraget, som motsvarar den inkomst som ska beskattas i Luxemburg.

 

  1. När det gäller Luxemburg ska dubbelbeskattning undvikas på följande sätt:

(a) Om en person med hemvist i Luxemburg får inkomst eller äger annat kapital än detta som avses i styckena b och c nedan, vilka, i enlighet med bestämmelserna i denna konvention kan beskattas i Brasilien, Luxemburg ska befria sådan inkomst eller kapital från skatt, men kan vid beräkning av beloppet av skatten på återstående inkomst eller kapital av sådan invånare, tillämpa samma skattesats som om inkomsten eller kapitalet i fråga inte hade varit undantaget;

(b) Med förbehåll för punkt c när ett företag med hemvist i Luxemburg sedan räkenskapsårets början kontinuerligt har haft ett direkt innehav av minst 25 procent i kapitalet i ett företag med hemvist i Brasilien, inkomsten som härrör från sådant deltagande och Nämnda deltagande är undantaget från skatt i Luxemburg. Undantaget gäller även när de ackumulerade innehaven av flera bolag som är hemmahörande i bolag med hemvist i Luxemburg uppgår till minst en fjärdedel av kapitalet i det bolag med hemvist i Brasilien och att ett av bolagen med hemvist i Luxemburg har i vart och ett av de andra bolag som är hemmahörande i Luxemburg. deltagande på mer än 50 procent.

(c) Om en bosatt i Luxemburg erhåller inkomst som, i enlighet med bestämmelserna i artikel 10, punkt 2, artikel 11, punkterna 2 och 3, stycket c, l’artikel 12, punkt 2, i artikel 13, punkterna 1 och 3, och av artiklarna 14, 16, 17, 18 och 22, får beskattas i Brasilien, ska Luxemburg dra av från den inkomstskatt som det tar ut på inkomsten för sådan invånare ett belopp som motsvarar den skatt som betalas i Brasilien. Det sålunda avdragna beloppet får dock inte överstiga den del av l ́skatten, beräknad före avdraget, som motsvarar den inkomst som erhållits från Brasilien;

d) För den tillskrivning som avses i stycket (c) ovan ska Brasiliens skatt alltid anses ha tagits ut:

1. till en kurs av 25 procent med avseende på andra utdelningar än de som avses i punkt b;

2. till en räntesats på 20 procent med avseende på ränta;

3. med 25 procent i fråga om de royalties som avses i 12 § punkt b.

Artikel 25

Icke-diskriminering

  1. Medborgare i en avtalsslutande stat skall inte i den andra avtalsslutande staten vara föremål för någon skatt eller mer betungande än den som medborgarna i den andra staten är eller kan vara medborgare i den andra staten som befinner sig i samma situation.

 

  1. Påförande av ett fast driftställe som ett företag i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten får inte etableras i den andra staten på ett mindre förmånligt sätt än beskattningen av företag i den andra staten som bedriver samma verksamhet.

Denna bestämmelse ska inte tolkas så att den kräver att en avtalsslutande stat beviljar personer med hemvist i den andra avtalsslutande staten de personliga avdrag, traktamenten och skattereduktioner på grundval av familjestatus eller försörjning som den beviljar sina egna invånare.

 

  1. Företag i en avtalsslutande stat, vars kapital helt eller delvis, direkt eller ägs eller kontrolleras av en eller flera personer som är bosatta i den andra avtalsslutande staten, ska inte vara den andra avtalsslutande staten, får inte underställas i den förstnämnda avtalsslutande staten till varje beskattning eller något därmed sammanhängande krav som är annat eller än det som andra företag av samma slag i den förstnämnda staten är eller kan bli föremål för. andra företag av samma slag i förstnämnda stat.

 

  1. Termen “beskattning” i denna artikel betyder skatter av alla slag och beskrivningar.

 

Artikel 26

Vänligt förfarande

  1. Om en person med hemvist i en avtalsslutande stat anser att en eller båda avtalsslutande staternas handlingar eller av var och en av de två staterna leder till eller kommer att leda till beskattning som inte är i enlighet med konventionen kan den, oberoende av de rättsmedel som tillhandahålls av dessas inhemska lagar stater, överlämna sitt ärende till den behöriga myndigheten i den avtalsslutande stat där han är bosatt.

 

  1. Den behöriga myndigheten ska sträva efter att, om anspråket förefaller den vara välgrundat och om den inte själv är i stånd att få till stånd en tillfredsställande lösning, lösa frågan genom en uppgörelse i godo. med den behöriga myndigheten i den andra avtalsslutande staten, i syfte att undvika beskattning som inte är i enlighet med konventionen.

 

  1. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall efter ömsesidig överenskommelse sträva efter att lösa alla svårigheter eller tvivel som tolkningen eller tillämpningen av konventionen kan ge upphov till. De kan också samråda i syfte att undvika dubbelbeskattning i fall som inte föreskrivs i konventionen.

 

  1. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna får kommunicera direkt med varandra i syfte att nå en överenskommelse enligt beskrivningen i de föregående styckena. Om ett muntligt åsiktsutbyte verkar underlätta en sådan överenskommelse, får sådana åsiktsutbyten äga rum i en kommission som består av företrädare för de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna.

Artikel 27

Utbyte av information

  1. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall utbyta sådan information som är nödvändig för bestämmelserna i denna konvention och i de avtalsslutande staternas inhemska lagar om skatter som omfattas av konventionen i den mån beskattningen enligt denna överensstämmer med konventionen. All information som utbyts på detta sätt ska behandlas som hemlig och får endast överlämnas till personer eller myndigheter som ansvarar för beräkningen eller uppbörden av skatter som omfattas av denna konvention.

 

  1. Bestämmelserna i punkt 1 ska inte i något fall tolkas som att de ålägger en av de avtalsslutande staterna skyldigheten:

(a) att vidta administrativa arrangemang som strider mot dess egen lagstiftning eller administrativa praxis eller med den i den andra avtalsslutande staten;

(b) att tillhandahålla information som inte kunde erhållas enligt dess egen lagstiftning eller inom ramen för dess normala administrativa praxis eller den andra avtalsslutande statens;

(c) att överföra information som skulle avslöja affärs-, affärs-, industri-, kommersiella eller yrkeshemligheter eller information vars röjande skulle strida mot allmänheten.

Artikel 28

Diplomater och internationella organisationer

  1. Bestämmelserna i denna konvention ska inte påverka de skattemässiga privilegierna för diplomatiska eller konsulära tjänstemän diplomatiska eller konsulära tjänstemän enligt vare sig de allmänna reglerna i nationernas lagar eller nationernas bestämmelser eller enligt bestämmelserna i särskilda avtal.

 

  1. Konventionen ska inte tillämpas på internationella organisationer, deras organ och funktionärer eller på personer som på grund av sitt medlemskap i sådana organisationer har beviljats skatteprivilegier personer som, som är medlemmar av tredjestaters diplomatiska eller konsulära beskickningar, är närvarande i en avtalsslutande stat som är närvarande i en avtalsslutande stat och inte anses ha hemvist i någon av de avtalsslutande staten vid tillämpning av skatter på inkomst och förmögenhet.

Artikel 29

Appliceringsmetoder

De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall genom ömsesidig överenskommelse fastställa tillämpningssättet för konventionen och skall meddela varandra detaljerna om tillämpningen av konventionen och kommunicera direkt med varandra för tillämpningen av konventionen.

Artikel 30

Ikraftträdande

  1. Denna konvention skall ratificeras och ratifikationsinstrumenten skall utbytas i Brasilia så snart som möjligt.

 

  1. Denna konvention träder i kraft vid utbytet av ratifikationsinstrumenten och dess bestämmelser ska gälla för första gången:

(a) med avseende på skatter som tas ut genom innehållande av källskatt, på belopp som betalats eller gjorts tillgängliga på eller efter den första dagen i januari i det kalenderår som följer efter det år då den konvention träder i kraft som avtalet ska träda i kraft;

(b) med avseende på andra skatter som ingår i denna konvention, till de skatteperioder som börjar på eller efter den första dagen i januari i det kalenderår som följer närmast efter det år då konventionen träder i kraft;

Artikel 31

Uppsägning

  1. Denna konvention skall förbli i kraft på obestämd tid. Varje stat kan dock, med sex månaders uppsägningstid, skriftligt meddelad genom diplomatiska kanaler, säga upp den före utgången av ett kalenderår, med början det tredje året från dagen för dess ikraftträdande.

 

  1. I sådant fall ska konventionen gälla för sista gången:

(a) i fråga om skatter som tas ut genom innehållande, på belopp som betalats eller gjorts tillgängliga före utgången av det kalenderår då meddelandet om uppsägning kommer att ha lämnats;

(b) med avseende på andra skatter som ingår i denna konvention, till de skatteperioder som börjar det kalenderår under vilket uppsägningen ska ha lämnats. Till bevis härpå har de två staternas befullmäktigade undertecknat denna konvention och försett den med sina sigill. Utfärdat i Luxemburg den 8 november 1978 i två original, ett på franska och ett på portugisiska, båda lika giltiga.

Portugisiska språket, båda är lika äkta.