AVTAL
MELLAN FOLKREPUBLIKEN KINA OCH STORHERTIGHETEN LUXEMBURG FÖR UNDVIKANDE AV DUBBELBESKATTNING OCH FÖREBYGGANDE AV SKATTEUNDTAGANDE AVSEENDE SKATTER PÅ INKOMST OCH KAPITAL

 

Folkrepubliken Kinas regering och Storhertigdömet Luxemburgs regering;

som önskar sluta ett avtal för undvikande av dubbelbeskattning och förhindrande av skatteflykt med avseende på skatter på inkomst och kapital;

Har kommit överens om följande:

ARTIKEL 1

PERSONLIGT OMFATTNING

Detta avtal ska tillämpas på personer som är bosatta i en eller båda de avtalsslutande staterna.

ARTIKEL 2

SKATT TÄCKS

1. Detta avtal ska tillämpas på skatter på inkomst och förmögenhet som påförs för en avtalsslutande stats eller dess lokala myndigheters vägnar, oberoende av det sätt på vilket de tas ut.
2. Som skatter på inkomst och förmögenhet ska anses alla skatter som påförs den totala inkomsten, på det totala kapitalet eller på delar av inkomsten eller kapitalet, inklusive skatter på vinst från avyttring av lös eller fast egendom, samt skatter på kapital. uppskattning.
3. De befintliga skatter som avtalet ska gälla för är:

a) i Folkrepubliken Kina:

(i) den individuella inkomstskatten;

(ii) inkomstskatten för företag med utländska investeringar och utländska företag.

(iii) den lokala inkomstskatten;

(hädanefter kallad “kinesisk skatt”) ;

b) i Storhertigdömet Luxemburg:

(i) inkomstskatten på individer (l’ impoˆt sur le revenu des personnes physiques);

ii) bolagsskatten (l’impoˆt sur le revenu des collectivités) ;

iii) Skatten på arvoden till styrelseledamöter i företag (l’ impoˆt special sur les tantièmes);

(iv) kapitalskatten (l’impoˆt sur la fortune);

v) den kommunala handelsskatten (l’impoˆt commercial communal); (nedan kallad “Luxemburgskatt”) .

4. Detta avtal ska också tillämpas på alla identiska eller väsentligen liknande skatter som tas ut efter datumet för undertecknandet av detta avtal utöver eller i stället för de befintliga skatterna. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna ska underrätta varandra om alla väsentliga ändringar som har gjorts i deras respektive skattelagar.

ARTIKEL 3

ALLMÄNNA DEFINITIONER

1. För detta avtals syften, om inte sammanhanget kräver annat:

(a) uttrycket “Kina” betyder Folkrepubliken Kina; när den används i en geografisk betydelse, betyder hela Folkrepubliken Kinas territorium, inklusive dess territorialhav, där de kinesiska lagarna rörande beskattning gälla, och varje område utanför dess territorialhav, inom vilket folkets Republiken Kina har suveräna rättigheter att utforska och utnyttja havsbottens resurser och dess underjord och överliggande vattenresurser i i enlighet med internationell rätt;

b) uttrycket “Luxembourg” betyder Storhertigdömet Luxemburg; när det används i geografisk mening, betyder det Storhertigdömet Luxemburgs territorium;

(c) uttrycken ”en avtalsslutande stat” och ”den andra avtalsslutande staten” avser Kina eller Luxemburg, alltefter sammanhanget;

(d) termen “skatt” avser kinesisk skatt eller luxemburgsk skatt, beroende på sammanhanget;

(e) Termen “person” inkluderar en individ, ett företag och varje annan sammanslutning av personer;

(f) termen “bolag” avser varje juridisk person eller någon enhet som behandlas som en juridisk person i skattehänseende;

(g) uttrycken “företag i en avtalsslutande stat” och “företag i den andra avtalsslutande staten” avser ett företag som drivs av en person med hemvist i landet.

i en avtalsslutande stat och ett företag som drivs av person med hemvist i den andra avtalsslutande staten;

(h) uttrycket “medborgare” betyder alla individer som är medborgare i en fördragsslutande stat och alla juridiska personer som skapats eller organiserats enligt

lagar i den avtalsslutande staten, såväl som organisationer utan juridisk person som i skattehänseende behandlas som juridiska personer skapade eller organiserade

enligt lagstiftningen i den avtalsslutande staten;

(i) uttrycket “internationell trafik” betyder all transport med ett fartyg eller luftfartyg som drivs av en person med hemvist i en avtalsslutande stat, utom när fartyget eller

luftfartyg används endast mellan platser i den andra avtalsslutande staten;

(j) termen “behörig myndighet” avser, när det gäller Kina, statens skattebyrå eller dess auktoriserade representant och, när det gäller Luxemburg,

finansminister eller dennes befullmäktigade ombud.

2. När det gäller tillämpningen av detta avtal av en avtalsslutande stat, ska varje begrepp som inte definieras i det, om inte sammanhanget kräver annat, ha den innebörd som det har enligt lagstiftningen i den avtalsslutande staten om de skatter på vilka detta avtal är tillämpligt.

ARTIKEL 4

BOSATT

1. Vid tillämpningen av detta avtal avser uttrycket “bosatt i en avtalsslutande stat” varje person som enligt lagstiftningen i denna avtalsslutande stat är skattskyldig där på grund av sin hemvist, hemvist, huvudkontor förvaltning) eller något annat kriterium av liknande karaktär.
2. Om en fysisk person på grund av bestämmelserna i punkt 1 är bosatt i båda avtalsslutande staterna, ska hans ställning bestämmas enligt följande:

(a) Han ska anses ha hemvist i den avtalsslutande stat där han har en stadigvarande bostad tillgänglig för honom; om han har en permanent bostad tillgänglig för

honom i båda avtalsslutande staterna, ska han anses ha hemvist i den avtalsslutande stat med vilken hans personliga och ekonomiska förbindelser är närmare

(centrum för vitala intressen) ;

(b) Om den stat där han har sitt centrum för vitala intressen inte kan fastställas, eller om han inte har en permanent bostad tillgänglig för honom i någondera avtalsslutande

stat, skall han anses ha hemvist i den avtalsslutande stat där han har sin vanliga vistelse;

(c) Om han har en vanlig vistelse i båda avtalsslutande staterna eller i ingen av dem, ska han anses ha hemvist i den avtalsslutande stat i vilken han är medborgare;

(d) Om han är medborgare i båda de avtalsslutande staterna eller i ingen av dem, skall de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna avgöra frågan genom ömsesidig överenskommelse.

3. Om en annan person än en fysisk person på grund av bestämmelserna i punkt 1 har hemvist i båda avtalsslutande staterna, ska den anses ha hemvist i den avtalsslutande stat där dess huvudkontor har sitt säte (plats för den faktiska ledningen) är belägen.

ARTIKEL 5

PERMANENT ETABLERING

1. I detta avtal avser termen “fast driftställe” ett fast driftställe genom vilket ett företags verksamhet helt eller delvis bedrivs.
2. Termen “fast driftställe” omfattar särskilt:

a) En plats för ledningen.

(b) en filial;

c) ett kontor.

d) En fabrik.

e) En verkstad. och

f) en gruva, en olje- eller gaskälla, ett stenbrott eller någon annan plats för utvinning av naturresurser.

3. Termen “fast driftställe” omfattar likaså:

a) en byggarbetsplats, ett byggnads-, monterings- eller installationsprojekt eller övervakningsverksamhet i samband därmed, men endast om sådan plats, projekt eller

verksamheten fortsätter under en period på mer än 6 månader;

(b) tillhandahållande av tjänster, inklusive konsulttjänster, av ett företag i en avtalsslutande stat genom anställda eller annan personal som är engagerad i

annan avtalsslutande stat, förutsatt att sådan verksamhet fortsätter för samma projekt eller ett sammanhängande projekt under en period eller perioder som sammanlagt är mer än 6 månader inom en 12-månadersperiod.

 

4. Utan hinder av de föregående bestämmelserna i denna artikel ska termen “fast driftställe” inte anses innefatta:

(a) användning av anläggningar enbart för lagring, visning eller leverans av varor eller handelsvaror som tillhör företaget;

(b) upprätthållande av ett lager av varor eller handelsvaror som tillhör företaget enbart i syfte att lagra, visa upp eller leverera;

(c) upprätthållande av ett lager av varor eller handelsvaror som tillhör företaget enbart i syfte att bearbeta av ett annat företag;

(d) upprätthållandet av ett fast verksamhetsställe enbart i syfte att köpa varor eller handelsvaror eller för att samla in information för företaget;

e) Upprätthållandet av en fast verksamhetsställe enbart i syfte att för företaget bedriva annan verksamhet av förberedande eller hjälpande karaktär;

f) upprätthållandet av ett fast driftställe enbart för någon kombination av verksamhet som nämns i punkterna a–e, förutsatt att den totala

verksamhet på det fasta driftstället som följer av denna kombination är av förberedande eller hjälpande karaktär.

5. Utan hinder av bestämmelserna i punkterna 1 och 2, där en person – annan än en ombud med oberoende ställning på vilken bestämmelserna i punkt 6 är tillämpliga – agerar i en avtalsslutande stat på uppdrag av ett företag i den andra avtalsslutande staten, har och vanligtvis utövar befogenhet att ingå avtal i företagets namn, skall detta företag anses ha ett fast driftställe i den förstnämnda avtalsslutande staten i fråga om all verksamhet som den personen utövar för företaget, såvida inte sådan persons verksamhet är begränsat till de som nämns i punkt 4 som, om de utövas genom ett fast verksamhetsställe, inte skulle göra detta fasta driftställe till ett fast driftställe enligt bestämmelserna i den paragrafen.

 

6. Ett företag i en avtalsslutande stat ska inte anses ha ett fast driftställe i den andra avtalsslutande staten bara för att det bedriver verksamhet i den andra avtalsslutande staten genom en mäklare, kommissionär eller någon annan agent med oberoende ställning, förutsatt att sådan personer agerar i sin ordinarie verksamhet. När ett sådant ombuds verksamhet helt eller nästan helt ägnas åt företagets räkning, kommer han dock inte att anses vara ett ombud med oberoende ställning i den mening som avses i denna paragraf.

 

7. Det faktum att ett bolag med hemvist i en avtalsslutande stat kontrollerar eller kontrolleras av ett bolag som har hemvist i den andra avtalsslutande staten, eller som bedriver verksamhet i denna andra avtalsslutande stat (antingen genom ett fast driftställe eller på annat sätt), inte i sig utgöra det ena bolaget som ett fast driftställe för det andra.

ARTIKEL 6

INKOMST FRÅN FAST EGENDOM

1. Inkomst som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar av fast egendom (inbegripet inkomst av jordbruk eller skogsbruk) belägen i den andra avtalsslutande staten får beskattas i denna andra avtalsslutande stat.

 

2. Uttrycket “fast egendom” ska ha den betydelse som det har enligt lagen i den avtalsslutande stat där egendomen i fråga är belägen. Uttrycket skall i vart fall omfatta egendom som hör till fast egendom, boskap och inventarier som används inom jord- och skogsbruk, rättigheter på vilka bestämmelserna i allmän lag om jordegendom är tillämpliga, nyttjanderätt till fast egendom och rätt till rörliga eller fasta ersättningar som vederlag för bearbetning av, eller rätten till arbete, mineralfyndigheter, källor och andra naturresurser. Fartyg och luftfartyg ska inte betraktas som fast egendom.

 

3. Bestämmelserna i punkt 1 ska tillämpas på inkomst som härrör från direkt användning, uthyrning eller användning i någon annan form av fast egendom.

 

4. Bestämmelserna i punkterna 1 och 3 ska också tillämpas på inkomst av fast egendom i ett företag och på inkomst av fast egendom som används för att utföra självständiga personliga tjänster.

ARTIKEL 7

FÖRETAGSVINST

1. Vinster av ett företag i en avtalsslutande stat ska beskattas endast i denna avtalsslutande stat såvida inte företaget bedriver verksamhet i den andra avtalsslutande staten genom ett där beläget fast driftställe. Om företaget bedriver verksamhet enligt ovan, får företagets vinst beskattas i den andra avtalsslutande staten men endast så stor del av den som är hänförlig till det fasta driftstället.

 

2. Med förbehåll för bestämmelserna i punkt 3, när ett företag i en avtalsslutande stat bedriver verksamhet i den andra avtalsslutande staten genom ett där beläget fast driftställe, skall i varje avtalsslutande stat tillskrivas detta fasta driftställe den vinst som det kan förväntas göra om det var ett utpräglat och separat företag som bedriver samma eller liknande verksamhet på samma eller liknande villkor och som helt självständigt handlar med det företag för vilket det är ett fast driftställe.

 

3. Vid fastställandet av vinsten för ett fast driftställe ska avdrag medges utgifter som uppkommer för det fasta driftställets verksamhet, inklusive kostnader för ledning och allmänna administrativa kostnader, oavsett om det är i den avtalsslutande stat där det fasta driftstället är beläget eller någon annanstans.

 

4. I den mån det har varit brukligt i en avtalsslutande stat att fastställa den vinst som ska hänföras till ett fast driftställe på grundval av en fördelning av företagets totala vinst på dess olika delar, ska inget i punkt 2 hindra den avtalsslutande staten från att fastställa den vinst som skall beskattas genom sådan fördelning som kan vara bruklig. Den antagna fördelningsmetoden skall dock vara sådan att resultatet överensstämmer med principerna i denna artikel.

 

5. Ingen vinst ska hänföras till ett fast driftställe bara på grund av att det fasta driftstället köper varor eller handelsvaror för företaget.

 

6. Vid tillämpningen av föregående stycken skall den vinst som skall hänföras till det fasta driftstället bestämmas med samma metod år för år om det inte finns goda och tillräckliga skäl för motsatsen.

 

7. Om vinster inkluderar inkomstposter som behandlas separat i andra artiklar i detta avtal, ska bestämmelserna i dessa artiklar inte påverkas av bestämmelserna i denna artikel.

ARTIKEL 8

FRAKT OCH FLYGTRANSPORT

1. Vinst från drift av fartyg eller luftfartyg i internationell trafik som bedrivs av person med hemvist i en avtalsslutande stat ska beskattas endast i denna avtalsslutande stat.

 

2. Bestämmelserna i punkt 1 ska också tillämpas på vinst som härrör från deltagande i en pool, en gemensam verksamhet eller en internationell verksamhetsorganisation.

ARTIKEL 9

ANSLUTADE FÖRETAG

1. Var

(a) ett företag i en avtalsslutande stat deltar direkt eller indirekt i ledningen, kontrollen eller kapitalet i ett företag i den andra avtalsslutande staten, eller

b) samma personer deltar direkt eller indirekt i ledningen, kontrollen eller kapitalet i ett företag i en avtalsslutande stat och ett företag i den andra avtalsslutande staten.

Och i båda fallen ställs eller åläggs villkor mellan de två företagen i deras kommersiella eller finansiella relationer som skiljer sig från dem som skulle göras mellan oberoende företag, då eventuell vinst som skulle ha tillfallit ett av företagen, utan dessa villkor, men, på grund av dessa villkor, inte har tillkommit så, kan inkluderas i det företagets vinst och beskattas i enlighet därmed.

 

2. När en avtalsslutande stat inkluderar vinst från ett företag i den avtalsslutande staten och därmed beskattar vinst som ett företag i den andra avtalsslutande staten har belastat beskattning av i den andra avtalsslutande staten, och den vinst som inkluderas på detta sätt är vinst som skulle ha tillkommit till företaget i den förstnämnda avtalsslutande staten, om villkoren mellan de två företagen hade varit de som skulle ha uppfyllts mellan självständiga företag, ska den andra avtalsslutande staten göra en lämplig justering av det skattebelopp som tas ut där på dessa vinster . Vid fastställande av sådan justering skall vederbörlig hänsyn tas till övriga bestämmelser i detta avtal och de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall vid behov samråda med varandra.

ARTIKEL 10

UTDELNING

1. Utdelning som betalas av ett bolag med hemvist i en avtalsslutande stat till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten får beskattas i denna andra avtalsslutande stat.

 

2. Sådan utdelning får emellertid även beskattas i den avtalsslutande stat där det bolag som betalar utdelningen har hemvist och enligt lagstiftningen i denna avtalsslutande stat, men om mottagaren är den verkliga ägaren till utdelningen får den skatt som tas ut inte överstiga :

(a) 5 procent av bruttobeloppet av utdelningarna om den verkliga ägaren är ett företag (annat än ett handelsbolag) som direkt äger minst 25 procent

av kapitalet i det företag som betalar utdelningen;

(b) 10 procent av bruttobeloppet av utdelningarna i alla andra fall. Denna paragraf påverkar inte beskattningen av bolaget med avseende på

vinst från vilken utdelningen betalas.

 

3. Med uttrycket “utdelning” avses i denna artikel inkomst av aktier, eller andra rättigheter, som inte är skuldfordringar, som deltar i vinst, samt inkomst av andra bolagsrättigheter som behandlas på samma sätt som inkomst av aktier av aktier. lagarna i den avtalsslutande stat där det bolag som gör utdelningen har hemvist. Vinster som delas ut av ett företag som i Kina är skyldigt att betala inkomstskatt för företag med utländska investeringar till en person med hemvist i Luxemburg anses vara utdelningar.

 

4. Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 ska inte tillämpas om den faktiska ägaren till utdelningen, som är hemmahörande i en avtalsslutande stat, bedriver verksamhet i den andra avtalsslutande stat där det bolag som betalar utdelningen har hemvist genom ett fast driftställe beläget. där, eller utför i denna andra avtalsslutande stat självständiga personliga tjänster från en fast bas belägen där, och innehavet för vilket utdelningen betalas är i praktiken kopplat till sådant fast driftställe eller fast bas. I sådant fall ska bestämmelserna i artikel 7 eller artikel 14, beroende på omständigheterna, tillämpas.

 

5. Om ett bolag som är hemmahörande i en avtalsslutande stat har vinst eller inkomst från den andra avtalsslutande staten, får denna andra avtalsslutande stat inte påföra någon skatt på utdelningar som betalas av bolaget, utom i den mån sådan utdelning betalas till person med hemvist i den avtalsslutande staten. annan avtalsslutande stat eller i den mån innehavet för vilket utdelningen utbetalas i praktiken har anknytning till ett fast driftställe eller en fast bas belägen i denna andra avtalsslutande stat och inte heller underkastar bolagets outdelade vinst en skatt på bolagets outdelade vinst, t.o.m. om den utbetalda utdelningen eller den outdelade vinsten helt eller delvis består av vinst eller inkomst som härrör från den andra avtalsslutande staten.

ARTIKEL 11

INTRESSERA

1. Ränta som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten får beskattas i denna andra avtalsslutande stat.

 

2. Sådan ränta får emellertid också beskattas i den avtalsslutande stat där den härrör och enligt lagstiftningen i den avtalsslutande staten, men om mottagaren är den faktiska ägaren till räntan får skatten som tas ut inte överstiga 10 procent av bruttobeloppet intresset.

 

3. Utan hinder av bestämmelserna i punkt 2, ränta som härrör från en avtalsslutande stat och som härrör från regeringen i den andra avtalsslutande staten, en lokal myndighet där eller av någon med hemvist i denna andra avtalsslutande stat med avseende på skuldfordringar garanterade, försäkrade eller indirekt finansierade av regeringen i den andra avtalsslutande staten, en lokal myndighet där, ska vara befriad från skatt i den förstnämnda avtalsslutande staten. Termen “regering” i denna paragraf inkluderar:

(a) i Kinas fall, de statliga bankerna;

b) i Luxemburgs fall, National Credit and Investment Corporation

(la Société Nationale de Crédit et d’Investissement) .

 

4. Termen “ränta” som används i denna artikel avser inkomst från skuldfordringar av alla slag, oavsett om de är säkrade genom pant eller inte och oavsett om de har rätt att ta del av gäldenärens vinst, och i synnerhet inkomster från statspapper och inkomster. från obligationer eller skuldebrev, inklusive premier och priser som är knutna till sådana värdepapper, obligationer eller skuldebrev.

Dröjsmålsavgifter för försenad betalning ska inte betraktas som ränta vid tillämpningen av denna artikel.

 

5. Bestämmelserna i punkterna 1, 2 och 3 ska inte tillämpas om den faktiska ägaren till räntan, som har hemvist i en avtalsslutande stat, bedriver verksamhet i den andra avtalsslutande stat där räntan härrör, genom ett där beläget fast driftställe, eller utför i denna andra avtalsslutande stat självständiga personliga tjänster från en fast bas belägen där, och den skuldfordran för vilken räntan betalas är i praktiken kopplad till sådant fast driftställe eller fast bas. I sådant fall ska bestämmelserna i artikel 7 eller artikel 14, beroende på omständigheterna, tillämpas.

 

6. Ränta ska anses härröra från en avtalsslutande stat när betalaren är regeringen i denna avtalsslutande stat, en lokal myndighet där eller person med hemvist i denna avtalsslutande stat. Däremot den som betalar räntan, oavsett om han är bosatt i en avtalsslutande stat eller inte, i en avtalsslutande stat har ett fast driftställe eller en fast bas i samband med vilken den skuld på vilken räntan betalas har uppkommit, och sådan ränta bärs av sådant fast driftställe eller fast bas, ska sådan ränta anses uppstå i Fördragsslutande stat där det fasta driftstället eller den fasta basen är belägen.

 

7. Om, på grund av ett särskilt förhållande mellan betalaren och den faktiska betalningsmottagaren eller mellan dem båda och någon annan, räntebeloppet, med hänsyn till den fordran för vilken den betalas, överstiger det belopp som skulle ha överenskommits mellan betalaren och den faktiska betalningsmottagaren i avsaknad av ett sådant förhållande, ska bestämmelserna i denna artikel endast tillämpas på det sistnämnda beloppet. I ett sådant fall ska den överskjutande delen av betalningarna förbli beskattningsbar i enlighet med lagstiftningen i varje avtalsslutande stat, med vederbörlig hänsyn till övriga bestämmelser i detta avtal.

ARTIKEL 12

ROYALTIES

1. Royalty som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten får beskattas i denna andra avtalsslutande stat.

 

2. Sådana royalties får emellertid också beskattas i den avtalsslutande stat där de härrör och i enlighet med lagstiftningen i den avtalsslutande staten, men om mottagaren är den faktiska ägaren till royaltyen får den skatt som tas ut på detta sätt inte överstiga:

(a) i fallet med royalties som avses i punkt 3 a) i denna artikel, 10 procent av royaltiesnas bruttobelopp; och

b) när det gäller royalties som avses i punkt 3 b i denna Artikel, 10 procent av det justerade beloppet av royalties. För syftet

i detta stycke betyder “det justerade beloppet” 60 procent av royaltyernas bruttobelopp.

 

3. Termen “royalties” som används i denna artikel betyder:

(a) betalningar av något slag som tas emot som vederlag för användningen av, eller rätten att använda, upphovsrätt till litterära, konstnärliga eller vetenskapliga verk, inklusive

biograffilmer och filmer eller band för radio- eller TV-sändningar, alla patent, know-how, varumärken, mönster eller modeller, plan, hemlig formel eller

process, eller för information om industriell, kommersiell eller vetenskaplig erfarenhet; och

(b) betalningar av något slag som tas emot som vederlag för användningen av eller rätten att använda industriell, kommersiell eller vetenskaplig utrustning.

 

4. Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 ska inte tillämpas om den faktiska ägaren till royalties, som har hemvist i en avtalsslutande stat, bedriver verksamhet i den andra avtalsslutande stat där royalties härrör, genom ett där beläget fast driftställe, eller utför verksamhet i denna andra avtalsslutande stat oberoende personliga tjänster från en fast bas belägen där, och den rättighet eller egendom för vilken royalties betalas är i praktiken kopplad till ett sådant fast driftställe eller fast bas. I sådant fall ska bestämmelserna i artikel 7 eller artikel 14, beroende på omständigheterna, tillämpas.

 

5. Royalty skall anses härröra från en avtalsslutande stat när betalaren är regeringen i denna avtalsslutande stat, en lokal myndighet där eller person med hemvist i denna avtalsslutande stat. Däremot den person som betalar royalties, oavsett om han är bosatt i en avtalsslutande stat eller inte, i en avtalsslutande stat har ett fast driftställe eller en fast bas i samband med vilken skyldigheten att betala royalties uppstod, och sådana royalties bärs av sådan permanent

etablering eller fast bas, ska sådana royalties anses härröra från den avtalsslutande stat där det fasta driftstället eller den fasta basen är belägen.

 

6. Om, på grund av ett särskilt förhållande mellan betalaren och den faktiska betalningsmottagaren eller mellan dem båda och någon annan, royaltybeloppet, med hänsyn till den användning, rättighet eller information för vilken de betalas, överstiger det belopp som skulle ha kommit överens om mellan betalaren och den faktiska betalningsmottagaren i avsaknad av ett sådant förhållande, ska bestämmelserna i denna artikel endast tillämpas på det sistnämnda beloppet. I ett sådant fall ska den överskjutande delen av betalningarna förbli beskattningsbar i enlighet med lagstiftningen i varje avtalsslutande stat, med vederbörlig hänsyn till övriga bestämmelser i detta avtal.

ARTIKEL 13

REALISATIONSVINSTER

1. Vinster som en person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar genom överlåtelse av fast egendom som avses i artikel 6 och som är belägen i den andra avtalsslutande staten får beskattas i denna andra avtalsslutande stat.

 

2. Vinster från överlåtelse av lös egendom som utgör en del av affärsegendomen i ett fast driftställe som ett företag i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten eller av lös egendom som hänför sig till en fast bas som är tillgänglig för en person med hemvist i en avtalsslutande stat i den andra Avtalsslutande stat i syfte att utföra självständiga personliga tjänster, inklusive sådana vinster från överlåtelse av ett sådant fast driftställe (enbart eller med hela företaget) eller av en sådan fast bas, får beskattas i den andra avtalsslutande staten.

 

3. Vinster som en person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar genom överlåtelse av fartyg eller luftfartyg som används i internationell trafik eller lös egendom som hänför sig till driften av sådana fartyg eller luftfartyg ska beskattas endast i denna avtalsslutande stat.

 

4. Vinst från avyttring av aktier i aktiekapital i ett bolag vars egendom direkt eller indirekt huvudsakligen består av fast egendom belägen i en avtalsslutande stat får beskattas i denna avtalsslutande stat.

 

5. Vinster från överlåtelse av andra aktier än de som nämns i punkt 4 som representerar en andel om minst 25 procent i ett bolag som har hemvist i en avtalsslutande stat får beskattas i denna avtalsslutande stat.

 

6. Vinster från överlåtelse av annan egendom än den som avses i punkterna 1–5, ska beskattas endast i den avtalsslutande stat där överlåtaren har hemvist.

ARTIKEL 14

OBEROENDE PERSONLIGA TJÄNSTER

1. Inkomst som en person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar avseende yrkesmässiga tjänster eller annan verksamhet av självständig karaktär ska beskattas endast i denna avtalsslutande stat utom under någon av följande omständigheter, då sådan inkomst också får beskattas i den andra avtalsslutande staten:

a) om han har en fast bas som regelbundet är tillgänglig för honom i den andra avtalsslutande staten i syfte att utföra sin verksamhet; i så fall bara så mycket

av inkomsten som är hänförlig till den fasta basen får beskattas i den andra avtalsslutande staten;

(b) om hans vistelse i den andra avtalsslutande staten är under en eller flera perioder som sammanlagt överstiger 183 dagar under det berörda kalenderåret; bara i så fall

så stor del av inkomsten som härrör från hans verksamhet som utförs i en annan avtalsslutande stat kan beskattas i denna andra avtalsslutande stat.

 

2. Uttrycket “professionella tjänster” omfattar särskilt självständig vetenskaplig, litterär, konstnärlig, utbildnings- eller undervisningsverksamhet samt självständig verksamhet av läkare, advokater, ingenjörer, arkitekter, tandläkare och revisorer.

ARTIKEL 15

BEROENDE PERSONLIGA TJÄNSTER

1. Om inte annat följer av bestämmelserna i artiklarna 16, 18, 19, 20 och 21 ska löner, löner och annan liknande ersättning som en person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär för anställning endast beskattas i denna avtalsslutande stat om inte anställningen utövas i den andra avtalsslutande staten. Om anställningen utövas på detta sätt, får sådan ersättning som härrör från denna beskattas i den andra avtalsslutande staten.

 

2. Utan hinder av bestämmelserna i punkt 1 ska ersättning som en person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär för anställning som utövas i den andra avtalsslutande staten beskattas endast i den förstnämnda avtalsslutande staten om:

a) mottagaren befinner sig i den andra avtalsslutande staten under en eller flera perioder som sammanlagt inte överstiger 183 dagar under det berörda kalenderåret; och

(b) ersättningen betalas av eller på uppdrag av en arbetsgivare som inte är bosatt i den andra avtalsslutande staten; och

(c) ersättningen inte bärs av ett fast driftställe eller en fast bas som arbetsgivaren har i den andra avtalsslutande staten.

 

3. Utan hinder av de föregående bestämmelserna i denna artikel ska ersättning som erhålls för anställning som utövas ombord på ett fartyg eller luftfartyg som används av person med hemvist i en avtalsslutande stat i internationell trafik beskattas endast i denna avtalsslutande stat.

ARTIKEL 16

STYRELSEARVOCER

Styrelsearvode och andra liknande ersättningar som erhålls av person med hemvist i en avtalsslutande stat i egenskap av styrelseledamot i ett bolag med hemvist i den andra avtalsslutande staten får beskattas i denna andra avtalsslutande stat.

ARTIKEL 17

KONSTNÄRER OCH ATLETER

1. Utan hinder av bestämmelserna i artiklarna 14 och 15, inkomst som en person med hemvist i en avtalsslutande stat erhåller som underhållare, såsom teater-, film-, radio- eller tv-artist, eller musiker, eller som idrottsman, från hans personliga verksamhet som sådan. som utövas i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra avtalsslutande stat.

 

2. Om inkomst avseende personlig verksamhet som utövas av en underhållare eller en idrottsutövare i hans egenskap av sådan inte tillfaller underhållaren eller idrottaren själv utan till en annan person, får denna inkomst, utan hinder av bestämmelserna i 7, 14 och 15 artiklarna, beskattas i den avtalsslutande stat där underhållarens eller idrottarens verksamhet utövas.

 

3. Utan hinder av de föregående bestämmelserna i denna artikel ska inkomst som erhålls av underhållare eller idrottare som är bosatta i en avtalsslutande stat från verksamhet som utövas i den andra avtalsslutande staten enligt en plan för kulturellt utbyte mellan regeringarna i båda avtalsslutande staterna vara befriad från skatt i annan avtalsslutande stat.

ARTIKEL 18

PENSIONER

1. Om inte annat följer av bestämmelserna i punkt 2 i artikel 19, ska pensioner och annan liknande ersättning som betalas till person med hemvist i en avtalsslutande stat som vederlag för tidigare anställning beskattas endast i denna avtalsslutande stat.

 

2. Utan hinder av bestämmelserna i punkt 1 ska pensioner som betalas ut och andra liknande utbetalningar som görs enligt lagstiftningen eller systemet för social trygghet i en avtalsslutande stat beskattas endast i denna avtalsslutande stat.

ARTIKEL 19

STATLIG TJÄNST

a) Ersättning, annan än pension, som betalas av en fördragsslutande stat eller en lokal myndighet i denna till en person för tjänster som utförts till den

Avtalsslutande stat eller en lokal myndighet däri, ska vara beskattningsbar endast i denna avtalsslutande stat;

(b) sådan ersättning ska dock beskattas endast i den andra avtalsslutande staten om tjänsterna tillhandahålls i denna andra avtalsslutande stat och

en person har hemvist i denna andra avtalsslutande stat som:

(i) är medborgare i den andra avtalsslutande staten; eller

(ii) inte blivit bosatt i den andra avtalsslutande staten enbart i syfte att tillhandahålla tjänsterna.

(a) Varje pension som betalas av eller ur fonder som skapats av en avtalsslutande stat eller en lokal myndighet i denna till en individ med avseende på tjänster som utförs till

den avtalsslutande staten eller en lokal myndighet däri ska vara beskattningsbar endast i den avtalsslutande staten;

(b) sådan pension skall dock beskattas endast i den andra avtalsslutande staten om personen är bosatt i och medborgare i denna andra avtalsslutande stat.

 

3. Bestämmelserna i artiklarna 15, 16, 17 och 18 skall tillämpas på ersättning och pensioner för tjänster som utförs i samband med en verksamhet som bedrivs av en avtalsslutande stat eller en lokal myndighet i denna.

ARTIKEL 20

LÄRARE OCH FORSKARE

En enskild person som är, eller omedelbart före besöket i en avtalsslutande stat, var bosatt i den andra avtalsslutande staten och befinner sig i den förstnämnda avtalsslutande staten i det primära syftet att undervisa, hålla föredrag eller bedriva forskning vid ett universitet, en högskola, en skola eller utbildningsinstitution eller vetenskaplig forskningsinstitution som ackrediterats av regeringen i den förstnämnda avtalsslutande staten ska vara befriad från skatt i den förstnämnda avtalsslutande staten under en period av tre år från dagen för hans första ankomst till den förstnämnda avtalsslutande staten. stat, i fråga om ersättning för sådan undervisning, föreläsningar eller forskning.

ARTIKEL 21

STUDENTER OCH PRAKTIER

En student, affärslärling eller praktikant som är eller omedelbart före besöket i en avtalsslutande stat har hemvist i den andra avtalsslutande staten och som vistas i den förstnämnda avtalsslutande staten enbart i syfte att utbilda sig, ska utbildning vara befriad från skatt i den förstnämnda avtalsslutande staten på följande betalningar eller inkomster som erhållits eller erhållits av honom i syfte att försörja, utbildning, studier, forskning eller utbildning:

(a) betalningar som härrör från källor utanför denna avtalsslutande stat;

(b) bidrag, stipendier eller utmärkelser som tillhandahålls av regeringen eller en vetenskaplig, utbildnings-, kulturell eller annan skattebefriad organisation i den avtalsslutande staten;

(c) inkomst som härrör från personliga tjänster utförda i den avtalsslutande staten, förutsatt att denna inkomst utgör inkomst som är nödvändig för detta ändamål.

ARTIKEL 22

ANNAN INKOMST

1. Inkomster för person med hemvist i en avtalsslutande stat, oavsett var de härrör, som inte behandlas i de föregående artiklarna i detta avtal ska beskattas endast i denna avtalsslutande stat.

 

2. Bestämmelserna i punkt 1 ska inte tillämpas på inkomst, annan än inkomst av fast egendom enligt definitionen i punkt 2 i artikel 6, om mottagaren av sådan inkomst, med hemvist i en avtalsslutande stat, bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten genom ett fast driftställe beläget där, eller i denna andra avtalsslutande stat utför självständiga personliga tjänster från en fast bas belägen där, och den rättighet eller egendom för vilken inkomsten betalas är i praktiken knuten till sådant fast driftställe eller fast bas. I sådant fall ska bestämmelserna i artikel 7 eller artikel 14, beroende på omständigheterna, tillämpas.

ARTIKEL 23

HUVUDSTAD

1. Förmögenhet som utgörs av fast egendom som avses i artikel 6, som ägs av person med hemvist i en avtalsslutande stat och som är belägen i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra avtalsslutande stat.

 

2. Kapital som representeras av lös egendom som utgör en del av affärsegendomen i ett fast driftställe som ett företag i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten eller av lös egendom som hänför sig till en fast bas som är tillgänglig för en person med hemvist i en avtalsslutande stat i den andra avtalsslutande staten i syfte att utföra självständiga personliga tjänster, får beskattas i denna andra avtalsslutande stat.

 

3. Kapital som representeras av fartyg och luftfartyg som används i internationell trafik som bedrivs av person med hemvist i en avtalsslutande stat och av lös egendom som hänför sig till driften av sådana fartyg och luftfartyg, ska beskattas endast i denna avtalsslutande stat.

 

4. Alla andra inslag av kapital som tillhör person med hemvist i en avtalsslutande stat ska beskattas endast i denna avtalsslutande stat.

ARTIKEL 24

METODER FÖR ELIMINERING AV DUBBELBESKATTNING

1. I Kina ska dubbelbeskattning elimineras enligt följande:

(a) Om en person med hemvist i Kina har inkomst från Luxemburg ska skattebeloppet på denna inkomst som ska betalas i Luxemburg i enlighet med bestämmelserna i detta avtal krediteras mot den kinesiska skatten åläggs den boende. Kreditbeloppet får dock inte överstiga beloppet för den kinesiska skatten på den inkomsten beräknat i enlighet med Kinas skattelagar och regler.

(b) När inkomsten från Luxemburg är en utdelning som betalas av a företag med hemvist i Luxemburg till ett företag som är en bosatt i Kina och som äger minst 10 procent av aktierna i det bolag som betalar utdelningen, ska krediteringen ta hänsyn till skatten betalas i Luxemburg av företaget som betalar utdelningen avseende dess inkomst.

 

2. I Luxemburg ska dubbelbeskattning elimineras enligt följande:

(a) När en person med hemvist i Luxemburg har inkomst eller äger kapital som, i enlighet med bestämmelserna i detta avtal, kan beskattas i Kina, Luxemburg ska, med förbehåll för bestämmelserna i styckena (b), (c) och (d), undanta sådan inkomst eller kapital från skatt, men får, för att beräkna skattebeloppet på invånarens återstående inkomst eller kapital, tillämpa samma skattesatser som om inkomsten eller kapitalet inte hade varit undantaget.

b) Om en person med hemvist i Luxemburg har inkomst som, i enlighet med bestämmelserna i artiklarna 10, 11, 12 och punkterna 4 och 5 i artikel 13, får beskattas i Kina, ska Luxemburg medge avdrag från skatten på inkomsten av den invånare ett belopp som motsvarar den skatt som betalats i Kina. Sådant avdrag ska dock inte överstiga den del av skatten, beräknad innan avdraget gavs, som är hänförlig till sådana inkomstposter som härrör från Kina.

(c) Om ett bolag som är hemmahörande i Luxemburg får utdelning från kinesiska källor, ska Luxemburg befria sådana utdelningar från skatt, förutsatt att bolaget som är hemmahörande i Luxemburg sedan början av sitt räkenskapsår innehar ett direkt aktieinnehav på minst 10 procent av kapitalet i det bolag som betalar utdelningen eller av en köpeskilling på minst 50 miljoner LF. Ovannämnda aktier i det kinesiska bolaget är på samma villkor befriade från den luxemburgska kapitalskatten.

(d) Vid tillämpningen av punkt 2 (b) ska den skatt som betalats i Kina anses innefatta det skattebelopp som skulle ha betalats i Kina om den inte hade befriats eller minskats i enlighet med Kinas lagar och förordningar avsedda att främja ekonomisk utveckling i Kina. Skattebeloppet som anses ha betalats i Kina ska vara:

(i) 10 procent av bruttobeloppet av utdelningar i fallet med punkt 2 b i artikel 10;

(ii) 10 procent av bruttoräntan i fallet med punkt 2 i artikel 11; och

(iii) 10 procent av royaltybeloppet i fallet med artikel 12.2.

Bestämmelserna i detta stycke ska endast tillämpas under en period av 15 år som börjar den 1 januari i det kalenderår som följer närmast efter det då denna

Avtalet träder i kraft.

ARTIKEL 25

ICKE-DISKRIMINERING

1. Medborgare i en avtalsslutande stat får inte i den andra avtalsslutande staten utsättas för någon beskattning eller något därmed sammanhängande krav som är annat eller mer betungande än den beskattning och därmed förbundna krav som medborgare i den andra avtalsslutande staten under samma omständigheter är eller kan bli föremål för. Bestämmelserna i denna paragraf skall, utan hinder av bestämmelserna i artikel 1, även tillämpas på personer som inte är bosatta i en eller båda de avtalsslutande staterna.

 

2. Beskattningen av ett fast driftställe som ett företag i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten ska inte vara mindre fördelaktigt i denna andra avtalsslutande stat än den beskattning som tas ut av företag i den andra avtalsslutande staten som bedriver samma verksamhet. Bestämmelserna i detta stycke ska inte tolkas som att de förpliktar en avtalsslutande stat att bevilja personer med hemvist i den andra avtalsslutande staten några personliga avdrag, lättnader och avdrag för skatteändamål på grund av civilstånd eller familjeansvar som den beviljar sina egna invånare.

 

3. Utom när bestämmelserna i artikel 9.1, artikel 11.7 eller artikel 12.6 är tillämpliga, ska räntor, royalties och andra utbetalningar som betalas av ett företag i en avtalsslutande stat till en person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, i syfte att fastställa sådana företags skattepliktiga vinster, vara avdragsgilla på samma villkor som om de hade betalats ut till person med hemvist i den förstnämnda avtalsslutande staten. På liknande sätt ska alla skulder som ett företag i en avtalsslutande stat har till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, för att fastställa det skattepliktiga kapitalet i sådant företag, vara avdragsgilla på samma villkor som om de hade avtalats med en person med hemvist i den avtalsslutande staten. förstnämnda avtalsslutande stat.

 

4. Företag i en avtalsslutande stat, vars kapital helt eller delvis ägs eller kontrolleras, direkt eller indirekt, av en eller flera personer med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får inte i den förstnämnda avtalsslutande staten underkastas någon beskattning eller något krav. därmed sammanhängande som är annat eller mer betungande än den beskattning och därmed sammanhängande krav som andra liknande företag i den förstnämnda avtalsslutande staten är eller kan bli föremål för.

 

5. Bestämmelserna i denna artikel skall, trots bestämmelserna i artikel 2, tillämpas på skatter av alla slag och beteckningar.

ARTIKEL 26

ÖMSESIDIG AVTALSPROCEDUR

1. Om en person anser att en eller båda de avtalsslutande staternas handlingar leder till eller kommer att leda till beskattning för honom som inte är i enlighet med bestämmelserna i detta avtal, får han, oberoende av de rättsmedel som föreskrivs i dessa avtalsslutande staters inhemska lagstiftning, lägga fram sin talan för den behöriga myndigheten i den avtalsslutande stat där han är bosatt eller, om hans ärende omfattas av artikel 25.1, till den i den avtalsslutande stat där han är medborgare. Ärendet ska väckas inom tre år från det första meddelandet om den åtgärd som leder till beskattning som inte överensstämmer med bestämmelserna i avtalet.

 

2. Den behöriga myndigheten ska sträva efter att, om invändningen framstår som berättigad och om den inte själv kan komma fram till en tillfredsställande lösning, lösa ärendet genom ömsesidig överenskommelse med den behöriga myndigheten i den andra avtalsslutande staten, i syfte att undvikande av beskattning som inte är i enlighet med bestämmelserna i detta avtal. Varje överenskommelse som nås ska genomföras utan hinder av eventuella tidsgränser i de avtalsslutande staternas inhemska lagstiftning.

 

3. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall sträva efter att genom ömsesidig överenskommelse lösa alla svårigheter eller tvivel som uppstår beträffande tolkningen eller tillämpningen av avtalet. De kan också samråda för att undanröja dubbelbeskattning i fall som inte föreskrivs i detta avtal.

 

4. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna får kommunicera direkt med varandra i syfte att nå en överenskommelse i den mening som avses i punkterna 2 och 3. När det förefaller lämpligt att nå enighet kan företrädare för de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna sammanträda för ett muntligt åsiktsutbyte.

ARTIKEL 27

INFORMATIONSUTBYTE

1. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna ska utbyta sådan information som är nödvändig för att genomföra bestämmelserna i detta avtal eller i de avtalsslutande staternas inhemska lagar om skatter som omfattas av avtalet i den mån beskattningen enligt dessa inte strider mot detta avtal, i särskilt för att förhindra undandragande av sådana skatter. Utbytet av information begränsas inte av artikel 1. All information som tas emot av en avtalsslutande stat ska behandlas som hemlig på samma sätt som information som erhållits enligt den avtalsslutande statens inhemska lagar och ska endast röjas till personer eller myndigheter (inklusive domstolar och administrativa organ) som är involverade i bedömningen eller uppbörden av, verkställighet eller lagföring avseende, eller fastställande av överklaganden i samband med, de skatter som omfattas av avtalet. Sådana personer eller myndigheter ska använda informationen endast för sådana ändamål. De kan lämna ut informationen i offentliga domstolsförfaranden eller i rättsliga beslut.

 

2. I inget fall ska bestämmelserna i punkt 1 tolkas så att de ålägger en avtalsslutande stat skyldigheten:

a) att utföra administrativa åtgärder som strider mot den eller den andra avtalsslutande statens lagar och administrativa praxis;

(b) att tillhandahålla information som inte kan erhållas enligt lagarna eller den normala förvaltningen i den eller den andra avtalsslutande staten;

(c) tillhandahålla information som skulle avslöja någon affärs-, affärs-, industriell, kommersiell eller yrkeshemlighet eller affärsprocess, eller information,

avslöjande av vilka skulle strida mot allmän ordning (order offentlig).

ARTIKEL 28

DIPLOMATISKA AGENTER OCH KONSULÄR OFFICERARE

Ingenting i detta avtal ska påverka de skattemässiga privilegierna för diplomatiska agenter eller konsulära tjänstemän enligt folkrättens allmänna regler eller enligt bestämmelserna i särskilda avtal.

ARTIKEL 29

IKRAFTTRÄDANDE

Detta avtal träder i kraft den trettionde dagen efter det datum då diplomatiska noter som anger slutförandet av interna rättsliga förfaranden som är nödvändiga i varje land för att detta avtal träder i kraft har utväxlats. Detta avtal ska gälla:

(a) med avseende på källskatter, på inkomst som härrör från den 1 januari i det kalenderår som följer efter det år då detta avtal

träder i kraft;

(b) med avseende på andra skatter på inkomst och skatter på kapital till skatter som ska tas ut för varje beskattningsår som börjar den 1 januari kalenderåret eller senare

nästa efter det där detta avtal träder i kraft.

ARTIKEL 30

UPPSÄGNING

Detta avtal ska fortsätta att gälla på obestämd tid, men endera av de avtalsslutande staterna får, på eller före den trettionde juni i ett kalenderår som börjar efter utgången av en period på fem år från dagen för dess ikraftträdande, skriftligen meddela uppsägning till den andra avtalsslutande staten genom diplomatisk kanal. I sådana fall ska detta avtal upphöra att gälla:

a) med avseende på källskatter, på inkomst som härrör från den 1 januari eller senare det kalenderår som följer närmast efter det då meddelandet lämnades;

(b) med avseende på andra skatter på inkomst och skatter på kapital till skatter som ska tas ut för varje beskattningsår som börjar den 1 januari kalenderåret eller senare

nästkommande efter det där meddelandet ges.

 

TILL BEVIS HÄRPÅ har undertecknade, vederbörligen befullmäktigade därtill, undertecknat detta avtal.

 

UTFÄRD i Peking den 12 mars 1994, i två exemplar på franska, kinesiska och engelska språken, vilka alla tre texterna är lika giltiga.