KONVENT

MELLAN REGERINGEN AV STORHERTIGHETEN AV LUXEMBOURG OCH REGERINGEN I UKRAINA
FÖR UNDVIKANDE AV DUBBELBESKATTNING OCH FÖREBYGGANDE AV SKATTEUNDTAGANDE GENOM
SKATTER PÅ INKOMST OCH PÅ KAPITAL

 

Storhertigdömet Luxemburgs regering och Ukrainas regering,

som önskar ingå ett avtal för undvikande av dubbelbeskattning och förhindrande av skatteflykt med avseende på skatter på inkomst och förmögenhet,

och bekräftar sin strävan att utveckla och fördjupa ömsesidiga ekonomiska förbindelser, har kommit överens om följande:

Artikel 1

Personlig omfattning

Denna konvention skall tillämpas på personer som är bosatta i en eller båda de avtalsslutande staterna.

Artikel 2

Skatter täckta

1. Denna konvention skall tillämpas på skatter på inkomst och förmögenhet som påförs för en avtalsslutande stats eller dess politiska underavdelningars eller lokala myndigheters vägnar, oberoende av det sätt på vilket de tas ut.

 

2. Som skatter på inkomst och kapital ska anses alla skatter som påförs den totala inkomsten, på det totala kapitalet eller på delar av inkomst eller kapital inklusive skatter på vinst från avyttring av lös eller fast egendom och skatter på de totala lönebeloppen eller löner som betalas av företag.

 

3. De befintliga skatterna som är föremål för denna konvention är:

a) i fallet med Ukraina:

i) Skatten på företags vinster. och

(ii) den individuella inkomstskatten;

(nedan kallad “ukrainsk skatt”);

b) när det gäller Storhertigdömet Luxemburg:

(i) inkomstskatten på individer;

(ii) Bolagsskatten;

(iii) skatten på arvoden till styrelseledamöter i företag;

(iv) Kapitalskatten. och

v) den kommunala handelsskatten.

(nedan kallad “Luxemburgskatt”).

4. Konventionen ska även tillämpas på alla skatter som är identiska eller väsentligen likartade som påförs av endera avtalsslutande stat efter dagen för undertecknandet av denna konvention utöver eller i stället för de befintliga skatterna. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna ska underrätta varandra om alla väsentliga ändringar som har gjorts i deras respektive skattelagar.

 

Artikel 3

Allmänna definitioner

1. För denna konventions syften, om inte sammanhanget kräver annat:

a) termen “Ukraina”, när den används i geografisk mening, betyder Ukrainas territorium, dess kontinentalsockel och dess exklusiva (maritime) ekonomiska zon, inklusive alla områden utanför Ukrainas territorialhav som i enlighet med internationell rätt har varit eller kan hädanefter utses till ett område inom vilket Ukrainas rättigheter med avseende på havsbottnen och underjorden och deras naturresurser kan utövas;

b) uttrycket “Luxembourg” när det används i geografisk mening betyder Storhertigdömet Luxemburgs territorium;

c) termen “nationell” betyder:

(i) varje individ som är medborgare i en avtalsslutande stat;

(ii) varje juridisk person, partnerskap eller sammanslutning som erhåller sin status som sådan från gällande lagar i en avtalsslutande stat;

 

d) uttrycken “en avtalsslutande stat” och “den andra avtalsslutande staten” avser Ukraina eller Luxemburg, beroende på sammanhanget;

e) uttrycket “person” omfattar en individ, ett företag och varje annan sammanslutning av personer;

f) termen “bolag” avser varje juridisk person eller någon enhet som behandlas som en juridisk person i skattehänseende;

g) uttrycken “företag i en avtalsslutande stat” och “företag i den andra avtalsslutande staten” avser ett företag som drivs av person med hemvist i en avtalsslutande stat respektive ett företag som drivs av person med hemvist i den andra avtalsslutande staten;

h) uttrycket “internationell trafik” betyder all transport med ett fartyg, båt eller luftfartyg som drivs av ett företag i en avtalsslutande stat, utom när fartyget, båten eller luftfartyget används enbart mellan platser i den andra avtalsslutande staten;

i) termen “behörig myndighet” avser, när det gäller Ukraina, Ukrainas finansministerium eller dess befullmäktigade representant, och, i fallet Luxemburg, finansministern eller dennes befullmäktigade representant.

 

2. När det gäller tillämpningen av konventionen när som helst av en avtalsslutande stat ska varje begrepp som inte definieras där, om inte sammanhanget kräver annat, ha den innebörd som det vid den tidpunkten har enligt lagen i den staten för de skatter som konventionen gäller. Varje innebörd enligt tillämplig skattelagstiftning i den staten har företräde framför en innebörd som ges till termen enligt andra lagar i den staten.

 

Artikel 4

Bosatt

1. Vid tillämpningen av denna konvention avser uttrycket “bosatt i en avtalsslutande stat” varje person som enligt lagstiftningen i denna stat är skattskyldig där på grund av sin hemvist, hemvist, ledningsplats, registreringsort eller andra kriterium av liknande karaktär, och inkluderar även den staten och dess politiska underavdelningar eller lokala myndigheter. Men detta uttryck omfattar inte någon person som är skattskyldig i den staten endast för inkomst från källor i den staten eller kapital som är beläget där.

 

2. Om en fysisk person på grund av bestämmelserna i punkt 1 i denna artikel är bosatt i båda avtalsslutande staterna, ska hans ställning bestämmas enligt följande:

a) han skall anses ha hemvist i den avtalsslutande stat där han har en stadigvarande bostad till sin förfogande; om han har en permanent bostad tillgänglig för honom i båda avtalsslutande staterna, ska han anses vara bosatt i den avtalsslutande stat med vilken hans personliga och ekonomiska förbindelser är närmare (centrum för vitala intressen);

b) om det inte kan fastställas i vilken avtalsslutande stat han har sitt centrum för vitala intressen, eller om han inte har någon permanent bostad tillgänglig för honom i någon av de avtalsslutande staterna, ska han anses ha hemvist endast i den avtalsslutande stat där han har en vanlig vistelse;

c) om han har en stadigvarande vistelse i båda avtalsslutande staterna eller i ingen av dem, ska han anses ha hemvist endast i den avtalsslutande stat i vilken han är medborgare;

d) om han är medborgare i båda avtalsslutande staterna eller i ingen av dem, skall de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna avgöra frågan genom ömsesidig överenskommelse.

 

3. Om en annan person än en fysisk person på grund av bestämmelserna i punkt 1 i denna artikel är bosatt i båda avtalsslutande staterna, ska den anses ha hemvist endast i den avtalsslutande stat där dess verkliga ledning har sitt säte.

 

Artikel 5

Permanent etablering

1. Vid tillämpningen av denna konvention avser uttrycket “fast driftställe” ett fast driftställe genom vilket ett företags verksamhet helt eller delvis bedrivs.

 

2. Termen “fast driftställe” omfattar särskilt:

a) en plats för ledningen;

b) en gren;

c) ett kontor;

d) en fabrik;

e) en verkstad;

f) en anläggning eller struktur för utforskning av naturresurser;

g) en gruva, en olje- eller gaskälla, ett stenbrott eller någon annan plats för utvinning av naturresurser; och

h) ett lager eller annan struktur som används som försäljningsställe.

 

3. Termen “fast driftställe” omfattar även:

a) en byggarbetsplats, ett bygg-, monterings- eller installationsprojekt eller tillsynsverksamhet i samband därmed, dock endast om sådan plats, projekt eller verksamhet pågår i mer än tolv månader;

b) tillhandahållande av tjänster, inklusive konsulttjänster, av ett företag genom anställda eller annan personal som anlitas av företaget för sådant ändamål, men endast om sådan verksamhet fortsätter (för samma eller ett sammanhängande projekt) inom en avtalsslutande stat under en period eller perioder som sammanlagt är mer än sex månader inom en tolvmånadersperiod.

 

4. Utan hinder av de föregående bestämmelserna i denna artikel ska termen “fast driftställe” inte anses innefatta:

 

a) användning av anläggningar enbart för förvaring, visning eller leverans av varor eller handelsvaror som tillhör företaget;

b) upprätthållande av ett lager av varor eller handelsvaror som tillhör företaget enbart för lagring, visning eller leverans;

c) upprätthållande av ett lager av varor eller handelsvaror som tillhör företaget enbart i syfte att bearbeta av ett annat företag;

d) upprätthållandet av ett fast driftställe enbart i syfte att köpa varor eller handelsvaror eller för att samla in information för företaget;

e) upprätthållandet av ett fast driftställe uteslutande i syfte att för företaget bedriva annan verksamhet av förberedande eller hjälpande karaktär;

f) upprätthållandet av ett fast verksamhetsställe endast för en kombination av verksamheter som nämns i punkterna a) till e), förutsatt att den övergripande verksamheten för det fasta verksamhetsstället som följer av denna sammanslutning är av förberedande eller hjälpande karaktär.

 

5. Utan hinder av bestämmelserna i punkterna 1 och 2 i denna artikel, om en person, annan än en ombud med oberoende ställning på vilken punkt 6 i denna artikel är tillämplig, agerar för ett företags räkning och har, och vanligtvis utövar, ett avtalsslutande Ange en myndighet att sluta avtal för företagets räkning, eller hålla ett lager av varor eller handelsvaror som tillhör företaget, från vilket regelbunden försäljning av sådana varor och handelsvaror bedrivs i företagets namn, skall det företaget anses ha ett fast driftställe i den staten för all verksamhet som den personen utövar för företaget, såvida inte sådan persons verksamhet är begränsad till den som nämns i punkt 4 i denna artikel som, om den utövas genom ett fast driftställe, inte skulle göra detta fasta driftställe ett fast driftställe enligt bestämmelserna i det stycket.

 

6. Ett företag ska inte anses ha ett fast driftställe i en avtalsslutande stat enbart för att det bedriver verksamhet i denna stat genom en mäklare, kommissionär eller någon annan agent med oberoende ställning, förutsatt att sådana personer agerar som vanligt. av sin verksamhet.

 

7. Det faktum att ett bolag med hemvist i en avtalsslutande stat kontrollerar eller kontrolleras av ett bolag som har hemvist i den andra avtalsslutande staten, eller som bedriver verksamhet i den andra staten (antingen genom ett fast driftställe eller på annat sätt), ska inte i sig utgör något av bolagen ett fast driftställe för det andra.

 

Artikel 6

Inkomst från fast egendom

1. Inkomst som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar av fast egendom (inbegripet inkomst av jordbruk eller skogsbruk) belägen i den andra avtalsslutande staten får beskattas i denna andra stat.

 

2. Uttrycket “fast egendom” ska ha den betydelse som det har enligt lagen i den avtalsslutande stat där egendomen i fråga är belägen. Uttrycket ska i vart fall omfatta egendom som hör till fast egendom, boskap och inventarier som används inom jord- och skogsbruket, rättigheter på vilka bestämmelserna i allmän lag avseende jordegendom gäller, nyttjanderätt till fast egendom och rätt till rörliga eller fasta betalningar som vederlag. för bearbetning av, eller rätten att arbeta, mineralfyndigheter, källor och andra naturresurser. Fartyg, båtar och luftfartyg ska inte betraktas som fast egendom.

 

3. Bestämmelserna i punkt 1 i denna artikel ska tillämpas på inkomst som härrör från direkt användning, uthyrning eller användning i någon annan form av fast egendom.

 

4. Bestämmelserna i punkterna 1 och 3 i denna artikel ska också tillämpas på inkomst av fast egendom i ett företag och på inkomst av fast egendom som används för att utföra självständiga personliga tjänster.

 

Artikel 7

Affärsvinster

1. Vinster för ett företag i en avtalsslutande stat ska beskattas endast i denna stat, såvida inte företaget bedriver verksamhet i den andra avtalsslutande staten genom ett där beläget fast driftställe. Om företaget bedriver rörelse enligt ovan, får företagets vinst beskattas i den andra staten men endast så stor del av den som är hänförlig till det fasta driftstället.

 

2. Med förbehåll för bestämmelserna i punkt 3 i denna artikel, om ett företag i en Fördragsslutande stat bedriver verksamhet i den andra avtalsslutande staten genom ett där beläget fast driftställe, skall det i varje avtalsslutande stat tillskrivas detta fasta driftställe den vinst som den kan förväntas göra om den vore ett särskilt och separat företag som bedrivs i samma eller liknande verksamhet under samma eller liknande villkor och som helt självständigt handlar med det företag som det är fast till etablering.

 

3. Vid fastställandet av vinsten i ett fast driftställe medges som avdrag utgifter som uppkommer för det fasta driftstället, inklusive kostnader för ledning och allmänna förvaltningskostnader, vare sig de är i den stat där det fasta driftstället är beläget eller någon annanstans. Inget sådant avdrag ska dock medges för eventuella belopp som betalats (annat än för ersättning av faktiska utgifter) av det fasta driftstället till företaget eller något av dess andra kontor, i form av royalties, avgifter eller andra liknande betalningar i utbyte mot användning av patent eller andra rättigheter, eller i form av provision, för särskilda utförda tjänster eller för förvaltning, eller, utom när det gäller ett bankföretag, i form av ränta på pengar som lånats ut till det fasta driftstället av företag.

 

4. I den mån det har varit brukligt i en fördragsslutande stat att i enlighet med dess lagar bestämma den vinst som ska hänföras till ett fast driftställe på grundval av en fördelning av företagets totala vinst på dess olika delar, finns inget i punkt 2 i denna artikel skall hindra den avtalsslutande staten från att bestämma den vinst som ska beskattas genom sådan fördelning som kan vara sedvanlig; den antagna fördelningsmetoden skall dock vara sådan att resultatet överensstämmer med principerna i denna artikel.

 

5. Ingen vinst ska hänföras till ett fast driftställe bara på grund av att det fasta driftstället köper varor eller handelsvaror för företaget.

 

6. Vid tillämpningen av föregående stycken ska den vinst som ska hänföras till det fasta driftstället bestämmas med samma metod år för år om det inte finns goda och tillräckliga skäl för motsatsen.

 

7. Om vinst inkluderar inkomstposter som behandlas separat i andra artiklar i denna konvention, ska bestämmelserna i dessa artiklar inte påverkas av bestämmelserna i denna artikel.

 

Artikel 8

Internationell transport

1. Vinster som en person med hemvist i en avtalsslutande stat erhåller från drift av fartyg, båtar eller luftfartyg i internationell trafik ska beskattas endast i denna stat.

 

2. Vid tillämpningen av denna artikel inkluderar vinster från drift av fartyg eller luftfartyg i internationell trafik:

a) inkomst från uthyrning på bareboat-basis av fartyg eller flygplan; och

b) vinster från användning, underhåll eller uthyrning av containrar (inklusive släpvagnar och tillhörande utrustning för transport av containrar) som används för transport av varor eller handelsvaror;

där sådan uthyrning eller sådan användning, underhåll eller uthyrning, i förekommande fall, är underordnad drift av fartyg eller luftfartyg i internationell trafik.

 

3. Om vinster enligt punkt 1 i denna artikel erhålls av en person med hemvist i en avtalsslutande stat från deltagande i en pool, en gemensam verksamhet eller ett internationellt operativt organ, ska vinst som kan hänföras till denne person med hemvist beskattas endast i den avtalsslutande stat där han är en invånare.

 

Artikel 9

Anslutna företag

1. Var:

a) ett företag i en avtalsslutande stat deltar direkt eller indirekt i ledningen, kontrollen eller kapitalet i ett företag i den andra avtalsslutande

b) samma personer deltar direkt eller indirekt i ledningen, kontrollen eller kapitalet i ett företag i en avtalsslutande stat och ett företag i den andra avtalsslutande staten, och i båda fallen upprättas eller åläggs villkor mellan de två företagen i deras kommersiella eller finansiella förbindelser som skiljer sig från dem som skulle göras mellan självständiga företag, då får all vinst som skulle ha tillkommit ett av företagen utan dessa villkor men på grund av dessa förhållanden inte har tillkommit, inkluderas av en avtalsslutande stat i företagets vinst och beskattas i enlighet därmed.

 

2. När en avtalsslutande stat i vinsten i ett företag i den staten – och beskattar i enlighet därmed – inkluderar vinster som ett företag i den andra avtalsslutande staten har belastat beskattning av i den andra staten och vinsten som ingår på detta sätt är vinst som skulle ha tillkommit företaget i den förstnämnda staten, om villkoren mellan de två företagen hade varit de som skulle ha varit mellan oberoende företag, ska den andra staten göra en lämplig justering av beloppet av den skatt som tas ut där på dessa vinster. Vid fastställande av sådan justering skall vederbörlig hänsyn tas till övriga bestämmelser i denna konvention och de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall vid behov samråda med varandra.

 

Artikel 10

Utdelningar

1. Utdelning som betalas av ett bolag som har hemvist i en avtalsslutande stat till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten får beskattas i denna andra stat.

 

2. Utdelning som betalas av ett bolag som har hemvist i en avtalsslutande stat får dock också beskattas i denna stat enligt lagstiftningen i denna stat, men om den faktiska ägaren till utdelningen är hemmahörande i den andra avtalsslutande staten, ska skatten debiteras inte överstiga:

a) 5 procent av utdelningarnas bruttobelopp om den verkliga ägaren är ett företag (annat än ett handelsbolag) som direkt innehar minst 20 procent av kapitalet i det bolag som betalar utdelningen;

b) 15 procent av utdelningarnas bruttobelopp i alla andra fall. Denna paragraf påverkar inte beskattningen av bolaget i fråga om den vinst från vilken utdelningen lämnas.

 

3. Med uttrycket “utdelning” avses i denna artikel inkomst av aktier, eller andra rättigheter, som inte är skuldfordringar, som deltar i vinst, samt inkomst av andra bolagsrättigheter som behandlas på samma sätt som inkomst av aktier av aktier. lagarna i den stat där företaget som gör utdelningen har hemvist.

 

4. Bestämmelserna i punkterna 1, 2 och 3 i denna artikel ska inte tillämpas om den faktiska ägaren till utdelningarna, som är hemmahörande i en avtalsslutande stat, bedriver verksamhet i den andra avtalsslutande stat där det bolag som betalar utdelningen har hemvist, genom ett fast driftställe beläget där, eller utför i denna andra stat självständiga personliga tjänster från en fast bas belägen där, och det innehav för vilket utdelningen betalas är faktiskt kopplat till sådant fast driftställe eller fast bas. I ett sådant bestämmelserna i artikel 7 eller artikel 14 i denna konvention, beroende på omständigheterna, skall tillämpas.

 

5. Om ett bolag som har hemvist i en avtalsslutande stat har vinst eller inkomst från den andra avtalsslutande staten, får denna andra stat inte påföra någon skatt på utdelningar som betalas av bolaget, utom i den mån sådan utdelning betalas till person med hemvist i den andra staten. stat eller i den mån det innehav för vilket utdelningen betalas faktiskt är förknippat med ett fast driftställe eller en fast bas belägen i den andra staten, och inte heller är föremål för bolagets

outdelad vinst till skatt på bolagets outdelade vinst, även om den utdelade vinsten eller den outdelade vinsten helt eller delvis består av vinst eller inkomst som härrör från sådan annan stat.

 

Artikel 11

Intressera

1. Ränta som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten får beskattas i denna andra stat.

 

2. Ränta som härrör från en avtalsslutande stat får emellertid också beskattas i denna stat enligt lagstiftningen i denna stat, men om den faktiska ägaren till räntan är hemmahörande i den andra avtalsslutande staten, får den skatt som tas ut inte överstiga:

a) 5 procent av räntans bruttobelopp, när det gäller räntor som härrör från en avtalsslutande stat och betalas på alla lån av något slag som beviljats av en bank eller något annat finansinstitut i den andra staten, inklusive investeringsbanker och sparande. banker;

b) 10 procent av räntans bruttobelopp i alla andra fall.

 

3. Utan hinder av bestämmelserna i punkt 2 i denna artikel ska ränta som härrör från en avtalsslutande stat som betalas till en person med hemvist i den andra avtalsslutande staten som är den faktiska betalningsmottagaren vara befriad från skatt i den förstnämnda staten om den har betalats med anledning av en lån som gjorts, garanterats eller försäkrats, eller med avseende på någon annan skuldfordran eller kredit garanterad eller försäkrad för den andra avtalsslutande statens räkning av dess auktoriserade organ.

 

4. Uttrycket “ränta” som används i denna artikel avser inkomst från skuldfordringar av alla slag, oavsett om de är säkrade genom pant eller inte och oavsett om de har rätt att ta del av gäldenärens vinst, och i synnerhet inkomster från statliga värdepapper och inkomster. från obligationer eller skuldebrev, inklusive premier och priser som är knutna till sådana värdepapper, obligationer eller skuldebrev.

 

5. Bestämmelserna i punkterna 1, 2 och 3 i denna artikel ska inte tillämpas om den faktiska ägaren till andelen, som har hemvist i en avtalsslutande stat, bedriver verksamhet i den andra avtalsslutande stat där räntan härrör, genom ett fast driftställe. belägen där, eller utför i den andra staten självständiga personliga tjänster från en fast bas belägen där, och den skuldfordran för vilken räntan betalas är i praktiken kopplad till sådant fast driftställe eller fast bas. I sådant fall ska bestämmelserna i artikel 7 eller artikel 14 i denna konvention, beroende på omständigheterna, tillämpas.

 

6. Ränta ska anses härröra från en avtalsslutande stat när betalaren har hemvist i denna stat. Däremot den som betalar räntan, oavsett om han är bosatt i en avtalsslutande stat eller inte, i en avtalsslutande stat har ett fast driftställe eller en fast bas i samband med vilken den skuld på vilken räntan betalas har uppkommit, och sådan ränta bärs av sådant fast driftställe eller fast bas, ska sådan ränta anses härröra från den stat där det fasta driftstället eller den fasta basen är belägen.

 

7. Om, på grund av ett särskilt förhållande mellan betalaren och den faktiska betalningsmottagaren eller mellan dem båda och någon annan, räntebeloppet, med hänsyn till den fordran för vilken den betalas, överstiger det belopp som skulle ha överenskommits mellan betalaren och den faktiska betalningsmottagaren i avsaknad av ett sådant förhållande, ska bestämmelserna i denna artikel endast tillämpas på det sistnämnda beloppet. I sådant fall ska den överskjutande delen av betalningarna förbli beskattningsbar i enlighet med lagstiftningen i varje avtalsslutande stat, med vederbörlig hänsyn till övriga bestämmelser i detta avtal.

 

Artikel 12

Royalties

1. Royalty som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten får beskattas i denna andra stat.

 

2. Emellertid får royalties som härrör från en avtalsslutande stat också beskattas i den staten i enlighet med lagstiftningen i den staten, men om den faktiska ägaren till royaltyen är hemmahörande i den andra avtalsslutande staten, får den skatt som tas ut inte överstiga:

 

a) 5 procent av bruttobeloppet av de betalningar som avses i punkt 3 ai denna artikel;

b) 10 procent av bruttobeloppet av de betalningar som avses i punkt 3 b i denna artikel.

 

3. Termen “royalties” som används i denna artikel betyder betalningar av något slag som tas emot som vederlag för:

a) användningen av, eller rätten att använda, patent, varumärke, design eller modell, plan, hemlig formel eller process, eller för information (know-how) om industriell, kommersiell eller vetenskaplig erfarenhet;

b) användningen av, eller rätten att använda, upphovsrätt till litterära, konstnärliga eller vetenskapliga verk (inklusive biograffilmer och filmer eller band för radio- eller tv-sändningar).

 

4. Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 i denna artikel skall inte tillämpas om den faktiska ägaren till royalties, som är bosatt i en avtalsslutande stat, bedriver verksamhet i den andra avtalsslutande stat där royaltyerna härrör, genom ett fast driftställe beläget där, eller i den andra staten utför självständiga personliga tjänster från en fast bas belägen där, och den rättighet eller egendom för vilken royalties betalas är i praktiken kopplad till sådant fast driftställe eller fast bas. I sådant fall ska bestämmelserna i artikel 7 eller artikel 14 i denna konvention, beroende på omständigheterna, tillämpas.

 

5. Royalty ska anses härröra från en avtalsslutande stat när betalaren har hemvist i denna stat. Däremot den person som betalar royalties, oavsett om han är bosatt i en avtalsslutande stat eller inte, i en avtalsslutande stat har ett fast driftställe eller en fast bas i samband med vilken den skuld på vilken royaltyen betalas har uppkommit, och sådana royalties bärs av ett sådant fast driftställe eller fast bas, sedan sådana royalties skall anses härröra från den stat där det fasta driftstället eller den fasta basen är belägen.

 

6. Om, på grund av ett särskilt förhållande mellan betalaren och den faktiska betalningsmottagaren eller mellan dem båda och någon annan person, royaltybeloppet, med hänsyn till den användning, rättighet eller information för vilken de betalas, överstiger, oavsett skäl, det belopp som skulle ha kommit överens om mellan betalaren och den faktiska betalningsmottagaren i avsaknad av ett sådant förhållande, ska bestämmelserna i denna artikel endast tillämpas på det sistnämnda beloppet. I sådant fall ska den överskjutande delen av betalningarna förbli beskattningsbar i enlighet med lagstiftningen i varje avtalsslutande stat, med vederbörlig hänsyn till övriga bestämmelser i detta avtal.

 

Artikel 13

Realisationsvinster

1. Vinster som en person med hemvist i en avtalsslutande stat erhåller genom överlåtelse av fast egendom som avses i artikel 6 i detta avtal och som är belägen i den andra avtalsslutande staten får beskattas i denna andra stat.

 

2. Vinster som en person med hemvist i en avtalsslutande stat erhåller genom överlåtelse av:

a) aktier, andra än aktier noterade på en godkänd fondbörs, som härleder sitt värde eller större delen av sitt värde direkt eller indirekt från fast egendom belägen i den andra avtalsslutande staten, eller

b) en andel i ett handelsbolag vars tillgångar huvudsakligen består av fast egendom belägen i den andra avtalsslutande staten, eller av aktier som avses i stycket. a) ovan, får beskattas i den andra staten.

 

3. Vinster från överlåtelse av lös egendom som utgör en del av affärsegendomen i ett fast driftställe som ett företag i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten eller av lös egendom som hänför sig till en fast bas som är tillgänglig för en person med hemvist i en avtalsslutande stat i den andra Fördragsslutande stat i syfte att utföra oberoende personliga tjänster, inklusive sådana vinster från överlåtelse av ett sådant fast driftställe (enbart eller tillsammans med hela företaget) eller av sådan fast bas, får beskattas i den andra staten.

 

4. Vinster från överlåtelse av fartyg, båtar eller luftfartyg som används i internationell trafik av ett företag i en avtalsslutande stat eller lös egendom som hänför sig till driften av sådana fartyg, båtar eller luftfartyg ska beskattas endast i denna avtalsslutande stat.

 

5. Vinster från överlåtelse av annan egendom än den som avses i punkterna 1, 2, 3 och 4 i denna artikel ska beskattas endast i den avtalsslutande stat där överlåtaren har hemvist.

 

Artikel 14

Oberoende personliga tjänster

1. Inkomst som en person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar avseende yrkesmässiga tjänster eller annan verksamhet av självständig karaktär ska beskattas endast i denna stat såvida han inte har en fast bas som regelbundet är tillgänglig för honom i den andra avtalsslutande staten för att utöva sin verksamhet. . Om han har ett sådant fast underlag, får inkomsten beskattas i den andra staten men endast så stor del av den som är hänförlig till den fasta basen.

 

2. Uttrycket “professionella tjänster” omfattar särskilt självständig vetenskaplig, litterär, konstnärlig, utbildnings- eller undervisningsverksamhet samt självständig verksamhet som bedrivs av läkare, advokater, ingenjörer, arkitekter, tandläkare och revisorer.

 

Artikel 15

Beroende personliga tjänster

1. Om inte annat följer av bestämmelserna i artiklarna 16, 18, 19 och 20 i denna konvention, ska löner, löner och annan liknande ersättning som en person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär för anställning endast beskattas i denna stat om inte anställningen utövas i den andra avtalsslutande staten. Om anställningen utövas på detta sätt, får sådan ersättning som härrör från denna beskattas i den andra staten.

 

2. Utan hinder av bestämmelserna i punkt 1 i denna artikel ska ersättning som en person med hemvist i en avtalsslutande stat erhåller för en anställning som utövas i den andra avtalsslutande staten beskattas endast i den förstnämnda staten om:

 

a) mottagaren vistas i den andra staten under en eller flera perioder som sammanlagt inte överstiger 183 dagar under en tolvmånadersperiod som börjar eller slutar det aktuella kalenderåret; och

b) ersättningen betalas av eller på uppdrag av en arbetsgivare som inte är bosatt i den andra staten; och

c) ersättningen inte bärs av ett fast driftställe eller en fast bas som arbetsgivaren har i den andra staten.

 

3. Utan hinder av föregående bestämmelser i denna artikel får ersättning som erhålls för anställning som utövas ombord på ett fartyg, en båt eller ett luftfartyg som används i internationell trafik beskattas i den avtalsslutande stat där företaget som driver fartyget, båten eller luftfartyget har hemvist .

 

Artikel 16

Styrelsearvoden

Styrelsearvode och andra liknande ersättningar som erhålls av person med hemvist i en avtalsslutande stat i egenskap av ledamot av styrelsen eller något annat liknande organ i ett bolag som har hemvist i den andra avtalsslutande staten får beskattas i denna andra stat. .

 

Artikel 17

Artister och idrottare

1. Utan hinder av bestämmelserna i artiklarna 14 och 15 i denna konvention, inkomst som en person med hemvist i en avtalsslutande stat erhåller som underhållare, såsom en teater-, film-, radio- eller tv-artist, eller en musiker, eller som en idrottsman, från hans personliga verksamhet som sådan som utövas i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

 

2. Om inkomster avseende personlig verksamhet som utövas av en underhållare eller en idrottsutövare i hans egenskap av sådan inte tillfaller underhållaren eller idrottsmannen själv utan till en annan person, får denna inkomst, trots bestämmelserna i artiklarna 7, 14 och 15 i denna konvention, beskattas i den avtalsslutande stat där underhållarens eller idrottsmannens verksamhet utövas.

 

3. Utan hinder av bestämmelserna i punkterna 1 och 2 i denna artikel, ska inkomster som avses i denna artikel vara befriade från skatt i den avtalsslutande stat där underhållarens eller idrottsutövarens verksamhet utövas, om sådan verksamhet väsentligen finansieras av allmänna medel. en eller båda de fördragsslutande staterna, eller bedrivs enligt kultursamarbetsavtal mellan de avtalsslutande staterna.

 

Artikel 18

Pensioner

1. Om inte annat följer av bestämmelserna i artikel 19.2 i denna konvention, ska pensioner och annan liknande ersättning som betalas till person med hemvist i en avtalsslutande stat som vederlag för tidigare anställning beskattas endast i denna stat.

 

2. Utan hinder av bestämmelserna i punkt 1 i denna artikel ska pensioner och utbetalningar som görs enligt socialförsäkringslagstiftningen eller enligt en statlig pensionsplan i en avtalsslutande stat beskattas endast i denna stat.

 

Artikel 19

Statlig tjänst

1. a) Ersättning, annan än pension, som betalas av en avtalsslutande stat eller en politisk underavdelning eller en lokal myndighet i denna till en fysisk person för tjänster som har utförts till denna stat eller underavdelning eller myndighet ska beskattas endast i denna stat.

b) Utan hinder av bestämmelserna i stycket a) i detta stycke ska sådan ersättning beskattas endast i den andra avtalsslutande staten om tjänsterna utförs i denna stat och den enskilde är person med hemvist i denna stat som:

(i) är medborgare i den staten; eller

(ii) inte blivit bosatt i den staten enbart i syfte att tillhandahålla tjänsterna.

2. a) Varje pension som betalas av, eller av fonder som skapats av, en avtalsslutande stat eller en politisk underavdelning eller en lokal myndighet därav till en fysisk person med avseende på tjänster utförda till denna stat eller underavdelning eller myndighet ska beskattas endast i denna stat.

b) Utan hinder av bestämmelserna i stycket a) i detta stycke ska sådan pension beskattas endast i den andra avtalsslutande staten om personen är bosatt i och medborgare i den staten.

 

3. Bestämmelserna i artiklarna 15, 16, 17 och 18 i denna konvention skall tillämpas på ersättning och pensioner för tjänster som utförs i samband med en verksamhet som bedrivs av en avtalsslutande stat eller en politisk underavdelning eller en lokal myndighet där.

 

Artikel 20

Studenter

1. Ersättningar som en student eller företagslärling som är eller omedelbart före besöket i en avtalsslutande stat är bosatt i den andra avtalsslutande staten och som vistas i den förstnämnda staten enbart i syfte att utbilda sig eller träna uppbär för sitt underhåll , ska utbildning eller utbildning inte beskattas i den förstnämnda staten, förutsatt att sådana betalningar härrör från källor utanför denna stat.

 

2. Inkomst som en elev eller lärling uppbär för sin verksamhet som utförs i den avtalsslutande stat där han vistas enbart för sin utbildning eller yrkesutbildning ska inte beskattas i denna stat. Detta undantag gäller endast under en tidsperiod som inte överstiger två år från den dag då han först anländer till denna stat för sin utbildning.

 

Artikel 21

Annan inkomst

1. Inkomster som innehas av person med hemvist i en avtalsslutande stat, oavsett var de härrör, och som inte behandlas i de föregående artiklarna i detta avtal, ska beskattas endast i den förstnämnda staten.

 

2. Bestämmelserna i punkt 1 i denna artikel ska inte tillämpas på inkomst, annan än inkomst av fast egendom enligt definitionen i punkt 2 i artikel 6 i denna konvention, om mottagaren av sådan inkomst, med hemvist i en avtalsslutande stat, bedriver näringsverksamhet. i den andra avtalsslutande staten genom ett där beläget fast driftställe, eller utför i denna andra stat självständiga personliga tjänster från en fast bas belägen där, och den rätt eller egendom för vilken inkomsten betalas är i praktiken knuten till sådant fast driftställe eller fast driftställe. bas. I sådant fall ska bestämmelserna i artikel 7 eller artikel 14 i denna konvention, beroende på omständigheterna, tillämpas.

 

Artikel 22

Huvudstad

1. Förmögenhet som utgörs av fast egendom som avses i artikel 6 i denna konvention, som ägs av person med hemvist i en avtalsslutande stat och som är belägen i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

 

2. Kapital som representeras av lös egendom som utgör en del av affärsegendomen i ett fast driftställe som ett företag i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten eller av lös egendom som hänför sig till en fast bas som är tillgänglig för en person med hemvist i en avtalsslutande stat i den andra avtalsslutande staten i syfte att utföra självständiga personliga tjänster, får beskattas i den andra staten.

 

3. Förmögenhet som representeras av fartyg, båtar och luftfartyg som drivs av ett företag i en avtalsslutande stat i internationell trafik, och av lös egendom som hänför sig till driften av sådana fartyg, båtar och luftfartyg, ska beskattas endast i denna avtalsslutande stat.

 

4. Alla andra inslag av kapital som tillhör person med hemvist i en avtalsslutande stat ska beskattas endast i denna stat.

 

Artikel 23

Avskaffande av dubbelbeskattning

1. Med förbehåll för bestämmelserna i Ukrainas lag om eliminering av dubbelbeskattning (vilket inte påverkar den allmänna principen för detta), luxemburgsk skatt som betalats enligt Luxemburgs lagar och i enlighet med denna konvention på vinster, inkomster från källor inom eller beskattningsbart kapital beläget i Luxemburg ska tillåtas som avdrag mot ukrainsk skatt beräknas med hänvisning till samma vinst, inkomst eller kapital som den Luxemburg skatt betalas.

 

2. Med förbehåll för bestämmelserna i Luxemburgs lag om eliminering av dubbelbeskattning (vilket inte ska påverka den allmänna principen för detta), ska dubbelbeskattning elimineras i Luxemburg enligt följande:

a) Om en person med hemvist i Luxemburg har inkomst eller äger kapital som, i enlighet med bestämmelserna i detta avtal kan beskattas i Ukraina, ska Luxemburg, med förbehåll för bestämmelserna i styckena. b) och c), undanta sådan inkomst eller kapital från skatt.

b) Om en person med hemvist i Luxemburg har inkomst som, i enlighet med bestämmelserna i artiklarna 10, 11 och 12 i detta avtal kan beskattas i Ukraina, ska Luxemburg medge ett avdrag från skatten på inkomsten för den invånare som är lika med till den skatt som betalas i Ukraina.

c) Om ett bolag som är hemmahörande i Luxemburg får utdelning från ukrainska källor, ska Luxemburg befria sådana utdelningar från skatt, förutsatt att bolaget med hemvist i Luxemburg sedan början av sitt räkenskapsår direkt innehar minst 10 procent av kapitalet i företaget som betalar utdelningen och om detta företag i Ukraina är föremål för en inkomstskatt som motsvarar den luxemburgska bolagsskatten. Ovannämnda aktier i det ukrainska bolaget är på samma villkor befriade från den luxemburgska kapitalskatten.

 

3. De avdrag som föreskrivs i en avtalsslutande stat enligt punkt 1 eller b) i punkt 2 i denna artikel får i något fall inte överstiga den del av inkomstskatten eller kapitalskatten, beräknad innan avdraget gavs, som är hänförlig, i förekommande fall till den inkomst eller det förmögenhet som får beskattas i den staten.

 

4. Om i enlighet med någon bestämmelse i konventionen inkomst som erhålls eller kapital som ägs av en person med hemvist i en avtalsslutande stat är befriad från skatt i denna stat, får denna stat likväl vid beräkningen av skattebeloppet på återstående inkomst eller förmögenhet hos sådan person med hemvist, ta hänsyn till den skattefria inkomsten eller kapitalet.

 

5. Vid tillämpningen av punkterna 1 och 2 i denna artikel ska vinster, inkomster och kapitalvinster som erhålls av person med hemvist i en avtalsslutande stat och som får beskattas i den andra avtalsslutande staten i enlighet med detta avtal anses härröra från källor i den andra avtalsslutande staten. avtalsslutande stat.

 

Artikel 24

Icke-diskriminering

1. Medborgare i en avtalsslutande stat får inte i den andra avtalsslutande staten utsättas för någon beskattning eller något därmed sammanhängande krav som är annat eller mer betungande än den beskattning och därmed förbundna krav som medborgare i den andra staten under samma omständigheter har, särskilt med med avseende på bosättning, är eller kan bli föremål för. Denna bestämmelse skall, utan hinder av bestämmelserna i artikel 1 i denna konvention, även tillämpas på personer som inte är bosatta i en eller båda de avtalsslutande staterna.

 

2. Statslösa personer som är bosatta i en avtalsslutande stat får inte i någon av de avtalsslutande staterna underkastas någon beskattning eller något därmed sammanhängande krav som är annat eller mer betungande än den beskattning och därmed sammanhängande krav som medborgare i den berörda staten under samma omständigheter har. eller kan utsättas för.

 

3. Beskattningen av ett fast driftställe som ett företag i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten ska inte vara mindre fördelaktigt i denna andra stat än den beskattning som tas ut av företag i den andra staten som bedriver samma verksamhet.

 

4. Utom när bestämmelserna i artikel 9.1, artikel 11.7 eller artikel 12.6 i denna konvention är tillämpliga, betalas räntor, royalties och andra utbetalningar av ett företag i en avtalsslutande stat till en person med hemvist i den andra avtalsslutande staten. ska, för att fastställa sådana företags skattepliktiga vinster, vara avdragsgilla på samma villkor som om de hade betalats ut till person med hemvist i den förstnämnda staten. På liknande sätt ska alla skulder som ett företag i en avtalsslutande stat har till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, för att fastställa det skattepliktiga kapitalet i sådant företag, vara avdragsgilla på samma villkor som om de hade avtalats med en person med hemvist i den avtalsslutande staten. förstnämnda stat.

 

5. Företag i en avtalsslutande stat, vars kapital helt eller delvis ägs eller kontrolleras, direkt eller indirekt, av en eller flera personer med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får inte i den förstnämnda staten underkastas någon beskattning eller någon skyldighet som har samband med detta. därmed som är annat eller mer betungande än den beskattning och därmed förbundna krav som andra liknande företag i den förstnämnda staten är eller kan bli föremål för.

 

6. Ingenting i denna artikel ska tolkas som att det förpliktar någon av de avtalsslutande staterna att bevilja fysiska personer som inte är bosatta i den staten några personliga avdrag, lättnader och avdrag för skatteändamål på grund av civilstånd eller familjeansvar som den beviljar sina egna invånare eller någon av de personliga avdrag, lättnader och skattereduktioner som beviljas personer som är bosatta på detta sätt enligt de kriterier som inte finns i allmänna skattelagar.

 

7. Bestämmelserna i denna artikel skall, trots bestämmelserna i artikel 2, tillämpas på skatter av alla slag och beteckningar.

 

Artikel 25

Förfarande för ömsesidig överenskommelse

1. Om en person med hemvist i en avtalsslutande stat anser att de åtgärder som en eller båda de avtalsslutande staterna leder till eller kommer att leda till för honom i beskattning som inte är i enlighet med bestämmelserna i detta avtal, får han, oberoende av de rättsmedel som föreskrivs i den nationella lagstiftningen i dessa stater. stater, framlägga sin talan för den behöriga myndigheten i den avtalsslutande stat där han är bosatt eller, om hans fall omfattas av artikel 24.1 i denna konvention, till den i den avtalsslutande stat där han är medborgare.]

Ärendet måste läggas fram inom tre år från det första meddelandet om den åtgärd som leder till beskattning som inte är i enlighet med bestämmelserna i denna konvention.

 

2. Den behöriga myndigheten ska sträva efter att, om invändningen framstår som berättigad och om den inte själv kan komma fram till en tillfredsställande lösning, lösa ärendet genom ömsesidig överenskommelse med den behöriga myndigheten i den andra avtalsslutande staten, i syfte att undvikande av beskattning som inte är förenlig med konventionen. Varje överenskommelse som nås ska genomföras utan hinder av eventuella tidsgränser i de avtalsslutande staternas inhemska lagstiftning.

 

3. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall sträva efter att genom ömsesidig överenskommelse lösa alla svårigheter eller tvivel som uppstår beträffande tolkningen eller tillämpningen av konventionen.

 

4. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna får kommunicera med varandra direkt i syfte att nå en överenskommelse i den mening som avses i föregående stycken.

 

Artikel 26

Utbyte av information

1. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna ska utbyta sådan information som är förutsägbar relevant för genomförandet av bestämmelserna i denna konvention eller för förvaltningen eller tillämpningen av inhemska lagar om skatter av alla slag och beteckningar som påförs för de avtalsslutande staternas eller deras räkning. politiska underavdelningar eller lokala myndigheter, i den mån beskattningen enligt dessa inte strider mot konventionen. Utbytet av information begränsas inte av artiklarna 1 och 2.

 

2. All information som mottagits enligt punkt 1 av en avtalsslutande stat ska behandlas som hemlig på samma sätt som information som erhållits enligt den inhemska lagstiftningen i den staten och ska endast lämnas ut till personer eller myndigheter (inklusive domstolar och administrativa organ) som är berörda av bedömningen eller uppbörd av, verkställighet eller lagföring i fråga om, avgörande av överklaganden i samband med de skatter som avses i punkt 1, eller tillsyn av ovanstående. Sådana personer eller myndigheter ska använda informationen endast för sådana ändamål. De kan lämna ut informationen i offentliga domstolsförfaranden eller i rättsliga beslut. Trots det föregående får information som en avtalsslutande stat tagit emot användas för andra ändamål när sådan information kan användas för sådana andra ändamål enligt båda staternas lagar och den behöriga myndigheten i den tillhandahållande staten tillåter sådan användning.

 

3. I inget fall ska bestämmelserna i punkterna 1 och 2 tolkas så att de ålägger en avtalsslutande stat skyldigheten:

a) att utföra administrativa åtgärder som strider mot den eller den andra avtalsslutande statens lagar och administrativa praxis;

b) att tillhandahålla information som inte kan erhållas enligt lagarna eller den normala förvaltningen i den eller den andra avtalsslutande staten;

c) att tillhandahålla information som skulle avslöja någon affärs-, affärs-, industriell, kommersiell eller yrkeshemlighet eller affärsprocess, eller information vars röjande skulle strida mot allmän ordning (order offentlig).

 

4. Om information begärs av en avtalsslutande stat i enlighet med denna artikel, ska den andra avtalsslutande staten använda sina informationsinsamlingsåtgärder för att erhålla den begärda informationen, även om den andra staten kanske inte behöver sådan information för sina egna skatteändamål. Skyldigheten i föregående mening omfattas av begränsningarna i punkt 3, men sådana begränsningar ska inte i något fall tolkas så att de tillåter en avtalsslutande stat att vägra att tillhandahålla information enbart för att den inte har något inhemskt intresse av sådan information.

 

5. Bestämmelserna i punkt 3 ska inte i något fall tolkas så att de tillåter en avtalsslutande stat att vägra att tillhandahålla information enbart på grund av att informationen innehas av en bank, annan finansiell institution, förvaltare eller person som agerar i egenskap av ombud eller förtroende eller för att den avser till ägarintressen i en person.

 

Artikel 27

Medlemmar av diplomatiska eller permanenta beskickningar och konsulära beskickningar

Ingenting i denna konvention ska påverka de skattemässiga privilegier som tillerkänns medlemmar av diplomatiska eller permanenta beskickningar eller konsulära beskickningar enligt folkrättens allmänna regler eller enligt bestämmelserna i särskilda överenskommelser.

 

Artikel 28

ikraftträdande

Var och en av de avtalsslutande staterna skall på diplomatisk väg underrätta den andra om slutförandet av de förfaranden som krävs enligt dess nationella lagstiftning för att denna konvention ska kunna träda i kraft. Denna konvention träder i kraft dagen för den senare av dessa underrättelser och ska därefter ha verkan:

a) med avseende på källskatter, på inkomst som härrör från den 1 januari det kalenderår som följer efter det år då konventionen träder i kraft eller senare;

b) med avseende på andra skatter på inkomst och skatter på kapital, till skatter som ska tas ut för varje beskattningsår som börjar den 1 januari eller senare det kalenderår som följer efter det år då konventionen träder i kraft.

 

Artikel 29

Uppsägning

Denna konvention skall förbli i kraft tills den sägs upp av någon av de avtalsslutande staterna. Varje avtalsslutande stat kan säga upp konventionen genom diplomatisk väg genom att meddela uppsägning minst sex månader före utgången av ett kalenderår som börjar efter utgången av fem år från dagen för konventionens ikraftträdande. , skall konventionen upphöra att gälla:

 

a) med avseende på källskatter, på inkomst som härrör från den 1 januari eller senare det kalenderår som följer efter det år då meddelandet lämnas;

b) i fråga om andra skatter på inkomst och skatter på förmögenhet till skatter som tas ut för varje beskattningsår som börjar den 1 januari eller senare det kalenderår som följer efter det år då meddelandet lämnas.