Framgångshistorier

Födelsen av Grrace

När jag började måla i grundskolan fick jag höra att jag var en usel konstnär.
Jag uppfattades av konstlärare som oförmögen att skapa unika representationer eller originella tankar.

Hitta ljus genom molnen

Vid 19 års ålder fick jag diagnosen aphantasia, ett tillstånd som hämmar förmågan att mentalt “se” bilder. Om du hade bett mig föreställa mig ett äpple hade jag bara sett svart. Jag var förkrossad. Det kändes plötsligt som om denna slöja av okunnighet hade lyfts, och ändå skulle möjligheten att uppnå den för alltid vara utom räckhåll. Denna förmåga att visualisera kreativitet.

Men under tiden var jag upptagen med att studera internationella relationer och humanitär rätt på universitetet. Jag släppte möjligheten och fokuserade på det som var viktigt – att förstå den värld som vi lever och verkar i.

Sedan, bara ett år efter detta sorgliga avslöjande om min så kallade mentala blindhet, blev min hjärna eftertraktad. I mars 2020 stängdes världen ned. När skulle gränserna öppnas igen? När kommer livet att “återgå till det normala”? Vilken kommer resolutionen att bli?

Nu hade jag inte alla svar, men jag kunde se livet genom mönster. Covid-19 var en möjlighet att köpa tid för vissa. Allt jag kunde göra var att anpassa mig till det “nya normala” och försöka hålla mig frisk mitt i paniken i Ottawa, Kanada – där jag bodde för att gå i skolan.

Så jag började måla igen, men den här gången bara för mig själv som en mental avkoppling. Jag målade bilder av det sovrum som jag i över ett år levde mitt liv ifrån, målade bilder av min lilla bakgård och mitt hem som jag delade med några få nära vänner.

Återkoppla till naturen

I februari 2021 bestämde jag mig för att resa till Centralamerika där jag hade personliga kontakter. Jag målade mycket oftare. Varje gång jag arbetade med ett stycke kände jag hur jag slappnade av och började se världen omkring mig, inte som mentala bilder utan som färger. Gräset var inte längre bara grönt, utan djupt viridiangrönt och sprängfyllt av ljus. Staketet var inte bara en stolpe, utan en överdådig nyans av kamelbrunt.
Jag började dessutom märka att de färger jag använde i min konst hade en djup, rungande, fysisk och känslomässig effekt på mig. När jag kombinerade elfenbenssvart med amarantrött byggdes frustration och ilska upp inom mig, vilket fick mig att kasta mig över omgivningen. Men när jag använde kadettblått tillsammans med en mjuk pistaschgrön färg blev mitt sinne lugnt.

Vidta åtgärder

Med stöd från min yngre syster var det där jag sålde min första konstsamling sommaren 2021. De mottagna pengarna hjälpte till att finansiera min kommande resa. När jag skapade den kollektionen och kände hur färgerna påverkade mig började jag också nyfiket att fördjupa mig i vetenskapen bakom färgpsykologi. Under min resa skapade jag specialmålningar för vänner och kollegor, och till och med en väggmålning i Nicaragua tillägnad de hårt arbetande kvinnorna i landet.

När jag återvände till Kanada några månader senare började min officiella konstkarriär med en första separatutställning i april 2022 i min hemstad Calgary.

Andas och stråla för att inspirera andra

Nu skapar jag målningar med det centrala målet att sprida mindfulness. Medan ord och bilder kan gå förlorade i översättningen, överskrider färger kulturer. När jag skapar en abstrakt målning kommer 10 olika personer att se 10 olika bilder. Dessa bilder kommer dock att påverkas av psykologin hos de färger som är inbäddade i verket. När jag skapar målningar som får människor att känna glädje, tillfredsställelse och till och med kärlek, kommer de att sprida den positiva känslan till dem de möter under dagen.

Mitt mål är att medvetet välja färger för att harmonisera avsikten med ett utrymme.

Jag vill dela min kunskap om färgpsykologi med världen för att revolutionera samtida konst genom mindfulness.